En god vän

Han vred sitt huvud och såg upp på Jacob. Han log ett tillgjort leende. Handen låg ledigt hängande över Sofias ryggstöd. Han borde inte sitta så, tänkte han och stirrade på Jacob. Paul lade sin hand över bordet, närmre Sofias hand, men hon såg det inte. Jacob hade sagt något hon tyckte var kul och hon skrattade. Hon skrattade högt, högre än hon skrattade när han skämtade.

   Han drog handen till sig igen. Tog en klunk ur ölen.

   ”Cigarett?” sa Jacob och räckte en till Sofia. Hon lade huvudet på sned, log

   ”Du röker ju inte?” sa Jacob

   Hon hörde inte eller så låtsades hon inte höra. Hon tog en cigarett och tittade upp på Jacob, när han tände hennes cigarett.

   Hon borde inte ha tackat ja. Hon borde inte ha låtit honom tända hennes cigarett. Hans fingrar hade rört vid hennes hand när han kupade sin hand över cigaretten.

   Solen gick långsamt ner över torget. Det låg en lätt guldskimrande ton över hustaken. Jacob satt med ryggen mot en av värmelamporna. Om han hade knuffat honom hade han trillat över den och bränt sig. Det borde han göra. Då skulle hon nog inte låta honom klänga med sin arm över henne, eller låta honom bjuda henne på cigaretter. Paul tittade på honom, önskade att han fimpade cigaretten i ansiktet på honom.

   ”… men du måste vara jätteduktig om du har fått jobb där?” hon log mot honom, fläkte upp sitt tandkött. Han ryckte självgott på axlarna, askade i askkoppen och tog en klunk ur sin öl.

   Han lutade sig över hennes axel och viskade något till henne. Paul hörde inte vad han sa, men hon skrattade och sa att det skulle hon tänka på.

   ”Vad var det som var roligt?” frågade Paul, men de hörde honom inte. Långsamt smekte hon sin brunbrända arm med fingrarna. Ett ljus brann på bordet intill hennes glas. Orörlig satt jag mitt emot dem. Iakttog dem och undrade om något hade ändrats om jag inte hade varit där.

   ”Ni måste komma och hälsa på mig någon gång”

   ”Det är klart att vi ska. - Ska vi inte det Paul?”

   Han ryckte på axlarna

   ”Jag bor precis intill Central park. Från mitt vardagsrum har jag utkik ner över parken. Det är jättevackert. Du hade passat bra in i New York”

Hon skrattade. Rättade till scarfen. Paul tog en klunk, sen en till.

   ”Jag har alltid vetat att jag har velat jobba inom FN”

   ”Men det måste vara svårt?”

   ”Intressant”

   Deras ögon var fästa i varandras. Deras ord låg som ormar i varandra.

   De hade träffat Jacob tidigare på dagen, inne på Hansa kompaniet. Jacob och Paul hade inte träffats på år. Det var Jacob som föreslog att de skulle träffas på kvällen. Gärna alla tre. Han var hemma så sällan.

   Sofia höll upp sitt glas framför Paul. Skakade på det så att skummet hoppade till.

”Vill du?” hon log

   Han tittade i sin plånbok

   ”Vill ni jag ska…” Jacob reste sig till hälften. Tog fram sitt silveretui. Han borde inte ha tittat i sin plånbok. Varför tittade han?

   ”Det behövs inte” sa Paul och reste sig

   ”Om du ändå ska gå…Tar du denna tar jag nästa”

   ”Vad vill du ha?”

   ”Ta samma som förra”

   ”Vad var det?”

   ”Äh skit samma, ta det du tar.”

   Så gick han och lämnade dem sittandes bakom hans rygg. Det var inte långt från deras bord, baren, några steg, men i den höga sorlet gick det inte att höra vad de sa. Hade de kommit hit på eftermiddagen, hade han kunnat höra.

   Han trängde sig in bredvid några tjejer som drack Mojito och väntade på några vänner. Han vände ryggen mot baren. Folk hade börjat samlas kring uteserveringarna. Solen glödde stilla i fönstren. Plasten från plånboken fick hans hand att svettas. När han vände sig om såg han Jacob lägga sin hand på Sofias axel. Fingrarna snuddade vid hennes nacke. Hon skrattade och lät den ligga. Hennes skratt vred i honom. Han hade inget att sätta emot, han satt där på barstolen med sin fulhet och sin fattigdom och sin dåliga utbildning och väntade på några öl, som han egentligen inte hade råd att bjuda på.

   När han kom tillbaka till bordet och hade ställt ner deras öl, tittade de plötsligt på varandra och brast i skratt.

   ”Bry dig inte om oss” sa Jacob

   ”Nej, bry dig inte om oss” sen brast de i skratt igen och Paul sjönk ner på den ostadiga korgstolen och visste att han borde säga ifrån, eller gå där ifrån.

   ”Ser du” sa Sofia och petade på Jacob ”Jag sa han skulle tycka det var roligt”

   ”Vad är det som är roligt?”

   ”Bry dig inte om oss” sa Jacob igen ”Det var bara en sak jag berättade för Sofia. Du tar väl inte illa upp?”

   ”Jag vet ju inte vad det är”

   ”Det visste jag inte om dig. Det har du aldrig berättat”

   ”Vad? Vad?”

   ”Tack för ölen föresten. Vill du ha en cigg?”

   ”Jag tar en” hon ryckte en från Jacobs hand

   ”Vad är det som är roligt?”

   Jacob lade ner paketet på bordet och sträckte sig efter sin tändare han hade i byxfickan

   ”Min sköna” sa han och tände. Hon drog in. Log och neg teatraliskt. För ett ögonblick tittade de på varandra utan att le. Jacob ryckte till

   ”Ville du ha en cigg föresten?” han sköt över asken och tändaren ”Du är så jävla långsam.”

   ”Vad var det som var roligt?” nu var det bara han själv som log

   ”Ta en cigg”

   Sofia började skratta igen

   ”Varför har du aldrig berättat för mig att du brukade kissa på dig när ni var på fotbollsläger?” de brast i skratt

   ”Va?”

   ”Förlåt Paul. Det bara slant”

   ”Hur då?

   ”Du vet” han ryckte på axlarna

   ”Skål” sa Sofia och tog några klunkar. Tog några bloss på cigaretten

   ”Älskling, det är väl inget att se så förstörd ut för. Det spelar väl ingen roll” hennes ögon var röda och blanka. Hennes läppar var lysande röda. Försiktigt vilade hon tänderna mot läppen när hon tittade på Jacob, som om hon var tvungen att stilla sig.

   Hon tittade på Jacob och sa att det var ett gott öl. Han nickade, lyfte sitt glas mot henne, skålade. Sen upptäckte de Paul och skålade med honom med, men när de skålade med honom var det bara en kort hälsning.

Han sträckte sin hand efter hennes. Tog om hennes fingrar. Hon tittade inte på handen, men när han slöt sin hand om hennes fingrar, skedde ett lätt ryck i hennes ögonlock. Hon höll kvar handen ett tag, sen var hon tvungen att klia sig på nacken och släppte greppet om hans hand. När hon var klar lade hon ner båda händerna i knäet och Pauls hand låg över det ostadiga bordet som en för tung säck potatis.

   När de hade druckit ur sina glas ursäktade Jacob sig och sa att han skulle köpa öl

   ”Samma som sist?” han pekade på Paul

   Han nickade

   ”Det blir bra” sa Sofia och askade. Han reste sig och gick bort till baren.

   Paul flyttade sin stol närmre henne. Hon log kort. Han tvekade, sen lade han sin arm om hennes axlar,

   ”Fryser du?” frågade han

   Hon skakade på huvudet. Vred på axlarna.

   ”Du jag blir lite varm” sa hon och lyfte undan hans hand

   ”Ingen fara” sa han ”Har du trevligt?”

   ”Han är jättetrevlig. Varför har vi aldrig träffat honom innan?”

   Han svarade inte. Lutade sig tillbaka på stolen och de satt båda nersjunkna i tystnad. Han gick igenom sitt huvud efter något att säga.

   ”Du vet tentaresultaten…”

   ”Förlåt, men jag måste gå på toaletten”

   Hon reste sig. Lade cigaretten i askkoppen

   ”Kan du inte vänta lite” sa han och kände sig plötsligt gråtfärdig ”Snälla…”

   Hon tittade på honom. Hon öppnade munnen för att säga något, men det var som om hon insåg att hon höll på att säga något förhastat och lät dem hänga kvar i luften. Bara en kort stund stod hon kvar och tittade på honom.  Som om hon mätte honom. Sen vände hon sig

   ”Jag kommer snart” och försvann bakom disken.

   När de kom tillbaka kom de tillsammans. Hon log igen. De räckte honom hans öl och satte sig.

   ”Du, vi pratade. Det är så att det är en jazzkonsert på Hedmanska gården om en halvtimme. Vi vill gärna gå, men du kan stanna här om du vill?”

   ”Det tar inte lång tid. Kanske en halvtimme”

   ”Ja och vi tänkte att du kanske ville vänta här. Ja, eftersom du inte tycker om jazz”

   ”Men det gör väl inte du heller?”

   ”Jag tycker om Diane Krall”

   ”Jag kan bjuda på en öl om du vill vänta” sa Jacob

   ”Men jag vill följa med”

   ”Vad var det nu de hette?”

   ”Erling Kroner”

   ”Just det”

”Men jag vill följa med”

De tittade på honom, sen på varandra. De tre drack sina öl i tystnad. När Kroner började spela, kunde de höra honom från serveringen och gick dit.

SLUT