Jag är spänd av förväntan. I helgen ska Henry komma hem på permission. Han har varit borta länge och stundom varit nära döden men nu ska han få komma hem på permission.
Jag har städat hela huset och Henry kommer från sjukhuset om några dagar med taxi. Jag är lite orolig. Han har haft problem med njurarna och andra komplikationer. Tänk om det händer något här hemma. Läkaren försäkrade att medicinerna var rätt inställda och att det skulle gå bra. Det känns tryggt tycker jag. Vi har långt till sjukhuset. Veckan efter, då han åker tillbaka till sjukhuset då ska han opereras och då blir han frisk. Sedan gäller det bara att återhämta sig.
Det blev inte så, efter ett återfall bestäms det att Henry måste stanna på intensiven några dagar. Det är kritiskt ett tag och Henry blir så dålig att han behöver hjärtmassage. Efter det blir han strax bättre. de första dagarna går sänkan ner från 388 till 145 och han blir stadigt bättre. Han får redan på måndagen veckan efter lämna intensiven och återvända till sin säng på Kirurgen II. Många besöker honom där. De tycker att det är otroligt att han är så pigg trots det han gått igenom. Hanrys och min dotter Minna kommer även hon på besök. Hon har lagat Henrys glasögon och han blir mycket nöjd. Hon visar även de roliga kort hon tog strax före han fick det där återfallet. Efter två veckor är det dags för hemfärd. Han har för säkerhetsskull fått blodproppsförebyggande medicin. Han har legat två månader på lasarettet och har samtidigt fått behandling för den höga alkoholkonsumtionen.
Henry är jätteglad att vara hemma och vi bestämmer att vi efter jul ska fara på den efterlänktade pilgrimsresan. Vi är lite oense var vi ska fara, men det är det minsta bekymret. Jag vill fara till Umbrien i italien och Henry vill till Belgien.
Julhelgen firar vi med släkt och vänner. Dottern är med och bara det är fantastiskt. Hon har inte varit med till jul de senaste åren. Alla blir nöjd över sina klappar. Henry får nya vinterskor. Vår dotter får pengar, nötter, blommor m.m m.m. I mellandagarna åker vi en liten tripp till vår sommarstuga i fjällen. Jag har kommit min dotter närmare nu känner jag. Vi går på långa promenader medan Henry tar igen sig. Han är så trött efter sjukhusvistelsen. Han har glömt för länge sedan min sjukhusvistelse. Vi för inte på tal någonsin om att jag hamnade där för att jag missbrukade Absint, Belladonna och Opium. Det är ingen som vet, men jag har med det i min väska och jag längtar efter att fara till den andra världen, men allt är så underbart nu, så jag saknar det inte egentligen.
I februari 2007 ska vi åka på semester jag längtar. Jag har övertalat Henry att vi ska åka till Umbrien. Det blir en riktig pilgrimsfärd. Vad det är som gör att jag vill dit är Sankte Fransiskus. Han var bosatt där. Han pratade med fåglarna om att få en bättre värld. Skulle så gärna vilja bli inspirerad och se vackra tavlor. Resan kommer att kosta en slant, men det är det värt. Jag mår bättre och Henry får vila upp sig efter sjukhusvistelsen. vi har haft det jobbigt länge, men nu får vi belöningen.
Vår dotter ska inte följa med. Hon har fått ett arbete utomlands. Hon ska jobba i Norge. Hon gick en accessutbildning och där kände hon att hon var passande för att jobba i affär och det är det hon ska göra i Norge. Hon hade lite otur då hon åkte dit för att se på jobbet, då råkade hon ut för rån. Hon försökte vara tuff och knuffade rånaren i väggen, men till slut lät hon honom ta kameran. Hon förstod att hon var i underläge. Att han var större och starkare än hon. Dessutom hade hon hunnit lägga över korten på datorn. Det var bara de senaste korten som var i kameran.
Jag åker på gym för att få en bra kropp till resan. Henry orkar inte det ännu, men vi bestämmer att även han ska börja på gym när vi kommer tillbaka. Han tror att resan ska göra susen för orken. Han är säker på att han är återställd, då vi varit där tre veckor. God mat, fint väder och mycket skojigt att se. Det kommer att bli underbart. Tänk att jag gått ner i vikt till 75 kilo. Det är en viktnedgång på 22 kilo.
Jag är vidskeplig som ni vet. Därför beställer jag tid hos en Fortune Tellar några veckor innan vi ska åka till Umbrien. Inga fler otrevliga överaskningar. Då stannar vi hellre hemma.
fortsättning följer |