När jag går hem från resebyrån går jag en omväg. Jag är övertygad om att de två männen i grå kostymer som följer efter mig är ute efter att mörda mig. Det gick bra jag verkar ha skakat av mig dem. Allt verkar lugnt. Kvällen är lugn och fin. Vid tolvslaget  tar jag mig en kvällsmacka och tittar på ett program om en sångerska från Iran. Hon sjunger fina melodiösa bitar. Jag känner mig trött och går upp till sängkammaren. Jag läser lite i en kärleksroman och sedan lägger jag mig för att sova.

Jag sover gott hela natten och på morgonen när jag är halvaken  tycker jag att det ringer på ringklockan. Snabbt springer jag ner för att titta efter vem det är. Ingen är där? Ja jag inbillade väl mig att det ringde på dörren.

Jag äter en god frukost och sedan bestämmer jag mig för att gå på promenad.  De båda männen i grå kostymer står i närmsta gatuhörn och väntar på mig. De hånflinar mot mig.  Jag går till min arbetsplats och hälsar på. Min chef ser ut genom fönstret och frågar mig en gång till om jag känner de där två männen som står utanför. "Nej," svarar jag då. "Nehej," Säger min chef. "Få se..." säger min chef,  när var det du skulle till kanarieöarna?" "Nästa vecka," svarar jag. "Ja, " säger min chef tvekande, "Ja, du kan ju skicka ett litet kort." "Javisst, svarar jag, det ska jag göra absolut."

När jag går ut från mitt arbete vänder de och följer efter. Nu spelar det ingen roll om jag skulle gå hem. De vet var jag bor. Undrar om de följer efter mig vartän jag går. Jag ställer kosan mot H&M. De följer efter mig in i affären. Jag provar kläder i provrummet och de uppehåller sig utanför. Jag spänner ögena i den ena när jag kommer ut från provrummet och säger:

"Du ska inte tro att jag är rädd för er."

Han svarar inte och jag går ut från affären, går in i ett café och dricker en god kopp kaffe. De sitter vid ett bord bredvid och stirrar på mig. Jag ger upp och går hem. Det ska bli skönt att komma till kanarieöarna. Fastän jag vet att de också åker med. Jag hörde att de tog samma datum som mig. Jag tar det lugnt resten av dagen, ser på sena rapport och sedan går jag och lägger mig. Mitt i natten blir det ett fasligt liv och oväsendet verkar komma från nedre våningen. Jag har telefonen bredvid mig och ringer 112. Polisen kommer snabbt och säkrar spår. En tegelsten har kastats in genom rutan. På den sitter en lapp med bokstäver som är klippta ur någon kvällstidning. Kanske Expressen. På lappen står det:

Det kan vara farligt att vara på fel ställe och sedan inte kunna låta bli att lägga näsan i blöt.

Det är samma poliser som jag varit i kontakt med tidigare och jag säger förskräckt till dem:

"Ni måste göra något. Ser ni nu. Nu hotar de mig igen männen i de grå kostymerna. Vad ska jag göra. Jag ska på semester till Kanarieöarna nästa vecka. De har löst biljetter dit. Ni måste arrestera dem."

"Det finns inga belägg för att det är männen i de grå kostymerna som hotat, eller vad man nu ska säga att de gjort. De har väl bara gått bakom er. Det finns inga belägg för att det är dessa män som slängt en tegelsten genom er ruta. Meddelandet kanske gäller något helt annat. Om de åker till Kanarieöarna samtidigt som dig, kan vi inte göra något åt. Det går inte att arrestera dem på så lösa anklagelser."

Jag svarar dem med att när de har mördat mig, då finns det nog minsann belägg för att arrestera dem.

Dagarna flyger iväg och äntligen är det dags för avresa. Jag ringer till min mamma och berättar för henne att det är idag jag ska resa Jag berättar inte för henne om de två männen som följer efter mig. hon skulle bara bli orolig. Jag åker sedan direkt till flygplatsen och checkar in. De två männen i grå kostymer står även de i kön. Vad synd att inte poliserna går att tala med. Det här är kusligt. Jag känner att det är farligt, men vad kan jag göra. De följer ju efter vartän jag går även här hemma. De kanske inte gör något drastiskt. De vill bara inge respekt. Jag har haft otur. De måste ge upp snart. Så här kan de väl inte hålla på i flera år. Eller hur? Ja, vad skönt nu lyfter planet och jag är på väg till äventyret och solen. Det ska bli skönt att få vila upp sig. jag beställer in kaffe och smörgås samt en Baileys till kaffet. Oj, vad jag längtar till solen. Så skönt. Jag känner hur jag slappnar av och snart sover jag lugnt i min stol. 

fortsättning följer...