Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

En julsaga (2004) Av solve :: Wednesday, December 13, 2006 :: Läst 1684 ggr :: 4 kommentarer :: :: Genre: Sagoberättelse Snön var blöt och kall när vinden blåste flingorna mot mitt ansikte. Det var mörkt och jag frös om fötterna. Bussen skulle komma vilken minut som helst. – Har Ni gjort en riktig önskelista i år? sa plötsligt en röst bredvid mig. Jag hade varken sett eller hört honom komma, en äldre herre med långt vitt skägg och en grå kappa. Han liknade en uteliggare, eller med god vilja som en figur ur Sagan om Ringen. Inte helt olik Gandalf när jag studerade honom. Utsedd till Veckans Novell v 4 (2007) Julsaga 2004 Snön var blöt och kall när vinden blåste flingorna mot mitt ansikte. Det var mörkt och jag frös om fötterna. Bussen skulle komma vilken minut som helst. – Har Ni gjort en riktig önskelista i år? sa plötsligt en röst bredvid mig. Jag hade varken sett eller hört honom komma, en äldre herre med långt vitt skägg och en grå kappa. Han liknade en uteliggare, eller med god vilja som en figur ur Sagan om Ringen. Inte helt olik Gandalf när jag studerade honom. – Jo… svarade jag. – Jaha, vad önskar Ni er då? frågade mannen. – Varför undrar du det? Jag kände mig något olustig över att en främling ställde den typen av frågor och jag tittade neråt landsvägen efter två ljuskäglor. Bussen? Nej, bara en bil. – Det är mitt jobb att hålla koll på det. – Jaha, är du jultomten eller är det en marknadsundersökning? – Vad är en marknadsundersökning? undrade gubben. – Det är när man tar reda på vad folk vill ha och vad de tycker om. – Då är det väl ingen större skillnad på en önskelista och en marknadsundersökning? – Hm, nej, kanske inte. – Nå, vad står det på Er önskelista i år då? frågade han på nytt. – Tja, det är väl som de allra flesta. Lite saker där hemma, till köket faktiskt. Och sen någon bok eller film eller så. – Hur gammal är ni, herrn? – Trettiotvå. – Kunde nästan ha räknat ut det. – Hur så? – Ja, ni som är i den åldern brukar ha märkligast önskelistor. Ni kallar er vuxna men barnen har bättre önskningar än ni. Även om jag mest av allt ville att bussen skulle komma så att jag kunde få stiga in i värmen och slippa diskussionen så började det bli intressant. Han såg inte ut att vara äldre än femtio men likväl så pratade han på ett sätt som knappt ens pensionärerna gjorde på 2000–talet. – Vadå, skulle jag ha önskat mig en ny bil eller en hemmabioanläggning? Årets julklapp ska ju visst bli en plasma–tv i år, svarade jag och skrattade lite. – Ständigt denna fixering vid materiella gåvor, suckade han och skakade på huvudet. – Önskar sig inte barnen en massa leksaker då? sa jag, nästan triumferande. – Inte förrän de vuxna påverkar dem. Då drömmer de fritt och har sina egna naturliga önskningar om vad de vill göra och bli. Ni som har levt ett tag borde vara betydligt mycket smartare, speciellt när man tänker på att ni gått i skolan i åratal. – Så vad önskar sig folk mest? – Tid, mer tid. Trots att folk har mer tid än de någonsin haft historiskt sett. – Nej, nu har du väl ändå fel. Vi jobbar stenhårt, nu har jag själv ingen familj men jag vet vänner som har och de har ju ingen tid. – Det är bara för att ni lägger tiden på fel saker. Jämfört med för 100 år sedan så jobbar Ni mycket mindre. Direktörer jobbar mer idag än förr men arbetare jobbar mycket mindre. – Kanske skulle önska mig 25 timmar per dygn, det hade varit rätt skönt. Sju timmar mer i veckan. – Vad skulle Ni göra med den timmen då? – Massor, jag skulle spela golf på sommaren, det hade räckt till en runda i veckan. Och de två–tre timmarna som hade blivit över hade jag nog använt till att träffa släkt och vänner oftare. Men det känns som om sju timmar extra i veckan inte hade räckt så långt, jag skulle vilja ut och resa och se saker, vilja läsa mer, vilja skriva mer… – Då får Ni väl ta de timmarna från något annat. Om Ni nu har en massa saker Ni vill göra, finns det verkligen inget som Ni inte vill göra? – Städa hade jag gärna sluppit. – Hm, jag formulerade mig nog lite fel. Jag menar: finns det inget annat som Ni inte måste göra, som Ni kan välja bort. Vad jag förstår så sitter folk idag massor av timmar framför teve-apparaterna? – TV, ja, det är klart. Jag tittar inte så mycket men visst blir det ett antal timmar i veckan. – Så om Ni får välja, vad är roligast – att titta på tv i en timme eller träffa en god vän i en timme? – Det beror väl på vilket program och vilken vän, men visst jag förstår vart du vill komma. – Det är bara att gå igenom Ert liv och vad Ni lägger er tid på och sedan välja. Alla har precis lika mycket tid att utgå ifrån. Det är faktiskt en av få tillgångar här på jorden som är rättvist fördelade, i alla fall så länge man lever så har alla 24 timmar varje dygn. Det är upp till oss att utnyttja dem på det sätt vi vill. – Jaha, och vad har det här med önskelistan att göra? Ska jag önska mig fler timmar? Det börjar snarare likna ett nyårslöfte ”jag lovar att titta mindre på tv nästa år”. – Kanske, det finns vissa önskningar som ingen annan kan ge dig. Men tänk på att din tid också kan vara en gåva i dessa tider. Att du ger någon annan din tid kan också uppskattas. Julen handlar om att dela. Dela upplevelsen, den vackra stämningen och känslan. Tillsammans, Folk tenderar att reducera julen till att dela ut. Först är det julkort som delas ut, sedan är det julklappar som delas ut. – Så du tycker att vi ska skippa julklappar, då blir ju tomten arbetslös, sa jag och skrattade. – Nej, det är klart att vi fortfarande kan ge julklappar. Men de bästa gåvorna är ofta sådant som man inte kan ta på som inte går att slå in i ett paket. – Typ en resa? – Ja, det är bättre än tv i alla fall. Upplevelser är alltid bättre än prylar. Men fundera mer vad du önskar av livet än vad du önskar dig i julklapp. Ring mig om du vill ha hjälp med den listan, sa mannen och räckte mig ett visitkort där det stod ”Santa Claus Consulting – we help You make Your wishes come true”. Jag stoppade ner kortet i fickan och smålog, ytterligare en konsult som ville sälja sina tjänster. Samtidigt såg jag två ljuskäglor längre bort på vägen, bussen närmade sig och saktade in framför mig. Jag steg ombord och betalade och när busschauffören stängde dörren efter mig skulle jag just påpeka att det var ytterligare en passagerare som skulle med. Men den äldre mannen var borta, det stod ingen på busshållplatsen. Jag stapplade förvånad bakåt i bussen och satte mig på ett ledigt säte. Jag trevade i fickan efter visitkortet som jag nyss hade fått men kunde inte hitta det. Den mystiske mannen var försvunnen men bilden av honom och det han hade sagt fanns kvar i bakhuvudet på mig. När jag kom hem och sjönk ner i soffan sträckte jag mig som vanligt efter fjärrkontrollen till tv:n men hejdade mig i sista stund. Istället tog jag fram ett block och började skriva en Önskelista precis på det sätt som den mystiske tomtekonsulten hade uppmanat mig att göra. Jag funderade över vad jag önskade mig av det nya året, fem punkter som alla började med ”Jag vill…”. Jag kände mig ganska säker på att jag inte skulle skriva ”Jag vill titta mer på tv”. Vad skulle du vilja skriva på din lista? Om du inte vet vad du vill – hur ska du då kunna göra det? (C) 2004 Sölve Dahlgren

Kommentarer Av Backman Friday, December 15, 2006 kl 9:19 AM Den här novellen kändes väldigt träffande. Vem har inte önskat mer tid till annat än jobb, men ändå slösat timmar framför teven? Det obehagliga med att läsa den här novellen är att jag har skrivit en på nästan samma tema. Men i min historia dyker det upp en Gandalf-liknande typ och lovar att bevilja EN önskan... men det är en trollkarl. Av Idizza Tuesday, December 19, 2006 kl 6:09 PM Jag tycker att novellen tar upp ett så bra ämne. Den får mig att tänka på hur mitt liv är. Meningen "Det är faktiskt en av få tillgångar här på jorden som är rättvist fördelade, i alla fall så länge man lever så har alla 24 timmar varje dygn." tilltalar mig mycket. Det är så sant som du skriver. Av evaholmquist Monday, January 08, 2007 kl 12:35 PM Bra tema! Jag gillade berättelsen jättemycket. Eva Av Rudqvist Tuesday, January 30, 2007 kl 6:59 PM Runt julen är det väl som allra viktigast att faktiskt kunna slappna av och inte drunkna helt i pakethets och julmatsstress. Gällande detta ämne är det här en bra novell men det är något jag saknar, en spets eller liten knorr. Just nu känns den lite för fabriksproducerad och sånt gör mig alltid lite skeptisk. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här