 |
 |
|
|
|
|
| Skolromans |
|
Av Zezzipa :: Tuesday, December 26, 2006 :: Läst 336 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Kärlek, Drama
|
Skriver om ett sätt som man kan uttrycka sin kärlek. Man vet aldrig vad den andre känner förän man tagit chansen.
Hon låtsades skriva och håret dolde hennes ansikte. Egentligen satt hon bara och tittade på honom genom håret som hängde ner över ansiktet. I början hade hon bara tittat på honom för att han var söt. Men ju längre in på terminen dom var, ju mer intresserad hade hon blivit. Nu hade det gått tre månader och det ända hon gjorde var att dagdrömma om honom. Det var helt omöjligt för henne att jobba på lektionerna när han satt framför henne eller vid sidan om. Just nu satt han på andra sidan av klassrummet. Hon satt närmats fönstret och han satt närmast väggen på andra sidan. Han satt lite längre fram än henne, någon decimeter eller så. Det var perfekt för henne. Hon kunde se honom klart och tydligt där han satt och skrev på sin uppsats. Hon suckade djupt och försökte koncentrera sig på sin uppsats igen. Hon var tvungen att skriva något i alla fall. Det fanns ändå ingen chans att hon skulle få honom. Han var alldeles för perfekt. Alla tjejer måste vara efter honom, så vad hade hon att erbjuda. Förutom sitt hjärta, som hon helt och hållet gett till honom i hemlighet, var hon bara en helt vanlig tjej. Hennes blick drogs som av en magnet mot honom. Hon tittade upp och möttes av två bruna ögon. Det tog henne några sekunder innan hon förstod att det var hans ögon hon höll på att drunkna i. Hon tittade genast ner på blocket och började skriva. Hon kände hur hon blev röd om kinderna. Han hade ertappat henne med att titta på honom. Fast det var ju ingen stor grej egentligen. Man tittar sig runt i klassrummet ibland. Kan ju bara ha varit en slump att hon tittat på honom just då så dom fått ögonkontakt. Hon satt rätt länge och jobba med uppsatsen. Hon vågade inte titta upp för snart igen. För då kanske han skulle tro att hon gillar honom. Det gör hon ju också, men hon ville inte göra bort sig. Hon fastnade på en mening, kunde inte riktigt komma på vad hon skulle skriva. Hon satt och funderade länge innan hon märkte att hon tittade in i ett par bruna ögon samtidigt som hon tänkte. Dom hade fått ögonkontakt igen. Utan att tänka sig för hade hon tittat på honom när hon funderade på vad hon skulle skriva. Han satt på andra sidan klassrummet med huvudet en aning på sned och tittade på henne med ett vackert leende. Hennes hjärta hoppade över ett slag. Han var så himla snygg! Hon log blygt tillbaka och sen så började hon skriva igen. Hon visste nu exakt hur hon skulle fortsätta.
Han tittade på henne en lång stund efter att hon sänkt huvudet och börjat skriva igen. Han hade svårt att koncentrera sig på uppsatsen. Hon satt bara några meter bort. Deras ögon hade mötts två gånger nu. Han vågade inte hoppas på att det betydde något, men det kunde ju göra det. Det kunde ju vara en slump att dom fått ögonkontakt, men kunde också vara så att hon tittade på honom i smyg precis som han tittade på henne. Han hoppades på det i alla fall. När hon hade lett mot honom förut hade han känt hur pulsen ökade. Han hade drömt om det så många nätter sen han först såg henne. Drömt om att hon skulle vara hans. Att han kunde få se djupt in i hennes ögon i flera minuter. Han tittade ner på sitt block. Han hade skrivit några rader. Han hade mest suttit och fyllt i sitt eget namn om och om igen. Då såg det i alla fall ut som om han gjorde nåt. Hon verkade inte ha något problem att koncentrera sig. Hon skrev för fullt. Han suckade för sig själv och började skriva i blocket igen. Han lyckades till och med skriva nåt som handlade om hans uppsats. Men snart så hade han idé torka. Han tittade försiktigt åt hennes håll. Han såg rakt in i hennes havsblåa ögon. Han log mot henne och hoppades att hon skulle lära sig gilla honom någon gång. Han försökte skriva igen men det gick inte. Sen kom han på att han hört att hon var duktig på att skriva saker. Han tog ett djupt andetag och reste sig. Han började gå mot henne med blocket och pennan i handen.
Hon såg att han kom närmare. När han stannade framför hennes bänk tittade hon frågande upp och log mot honom. Han kände hur hjärtat började slå snabbare.
”Jag har hört att du är bra på att skriva saker.” Han tyckte själv att det lät idiotiskt. Men han var redan där, så det var för sent att vända. Han blev helt förtrollad när hon skratta blygt.
”Det vet jag väl inte riktigt om jag är. Men jag gillar att skriva.” Hon såg in i hans ögon och hoppades att han en dag skulle känna för henne som hon kände för honom. Hon kände sig lite nervös över att han stod där framför henne. Han kunde se att hon klottrat hjärtan i marginalen på blocket. Han tittade ner på hennes block. Kär måste hon vara i alla fall tänkte han när han såg hjärtana. Han tog en stol och satte sig mittemot henne.
”Kan du hjälpa mig? Jag har verkligen kört fast.” Hon tog hans block och läste igenom det han skrivit. Han satt och tittade på henne. Han kunde inte förstå hur vacker hon var där hon satt och läste det han skrivit. Han såg hur hennes ögon gled över texten. Han såg hur hon slickade med tungspetsen över sina läppar. Han såg hur ett leende spreds över hennes läppar ju mer hon läste. Hon undrade om han menade nåt med sin uppsats. Den handlade om en kille som blivit kär i en tjej i klassen. Men han trodde inte att hon gillade honom. Hon upptäckte att han kört fast vid att killen gått till tjejen för att få hjälp med sin uppsats, men egentligen så hade killen skrivit i uppsatsen att han var intresserad av henne. Nu så kunde han inte komma på vad han skulle skriva att tjejen svarade.
”Ska jag komma på vad tjejen ska säga?” frågade hon och undrade om han gjorde som killen i novellen gjort. Han såg på henne med kärlek i ögonen och undrade om hon såg det.
”Ja, det skulle jag vilja.” han log mot henne. ”Vad skulle du säga om det hände dig?”
”Det beror ju på vem killen är. Men jag skulle nog säga att det var ett väldigt sött sätt att säga det på, och sen skulle jag säga att jag känner likadant.” Hon såg in i hans ögon och hoppades att hon skulle få göra det många gånger den närmsta tiden. Då helt plötsligt kom Alice. Hon suckades inombords. Hela stämningen var förstörd. Men när hon gått skulle allt bli bra.
”Behöver du hjälp med din uppsats? Du kan alltid fråga mig om det är nåt.” Alice log ett sött leende mot honom och såg på honom med runda, flirtiga ögon. Han log tillbaka. Hon kände hur hon blev allt argare på Alice. Hon ville slå ner henne. Men hon visste att det kanske var så att han hade gått till henne för att han inte vågade gå till Alice. Klassens största fjäskare, som ställde sig in för alla.
”Nä, det är lugnt. Jag får redan hjälp. Vet precis hur jag ska avsluta min uppsats nu.” Han nickade kort åt Alice och vände sig sedan till den flicka han älskade och tog blocket.
”Tack för hjälpen! Det var väldigt snällt av dig att hjälpa mig.” Han log ett underbart leende och gick sedan tillbaka till sin plats. Hon såg när han satte sig ner och började skriva. Han skrev resten av lektionen. Hon fick inte ögonkontakt med honom igen. Hon kände sig vemodig. Hon hade haft fel. Han hade inte menat nåt med uppsatsen.
Hon gick till sitt skåp och hämta sina grejer direkt när lektionen var slut. Hon tackade nej när några av hennes vänner frågade om hon ville hänga med och ta en fika. Hon tog god tid på sig att ta ut alla saker ur skåpet och göra sig i ordning för att gå. Hon hoppades få en sista skymt av honom. Trots att hon inte trodde att han var intresserad. Sen började hon långsamt gå. När han kom till sitt skåp hade hon redan gått. Han öppnade snabbt sitt skåp och tog sina saker. Han såg till att ta med sig blocket och sen sprang han ut. Han hade många gånger sett åt vilket håll hon brukar gå åt, och nu hoppades han att han skulle hinna ifatt henne. Han fick syn på henne och ropa henens namn. Hon vände sig om när hon hörde någon ropa hennes namn. Där kom han gående mot henne med blocket i handen. Han sträckte det till henne när han hann ifatt henne. Hon tog det och började läsa där hon slutat. Det stod om att killen och tjejen blev avbrutna när han skulle säga vad han kände. Men då kom han på att han skulle skriva ett slut på berättelsen och sen visa det för henne när dom slutat. Uppsatsen sluta med att dom fick varandra och kysstes. Sen stod det… hon tittade förvånat på honom. Han log mot henne och såg förväntansfullt på henne. Hon tittade ner i blocket igen. Det stod killen är jag och jag skulle vilja att du är tjejen i min uppsats. Hon log stort och kasta sig i hans armar.
”Ja, det vill jag. Jag vill vara din tjej alltid.” Hon skrattade när han svängde runt henne. Efter ett tag lugnade båda två ner sig. Han tog henne i sina armar och kysste henne ömt.
”Jag vill alltid älska dig och vara nära dig” han sa det med värme i rösten och med strålande ögon. Dom hade funnit varandra, trots att ingen av dom vågat tro att den andra hade några känslor. Under deras tre år på den skolan höll dom ihop, i vått och torrt. Hur många fler år dom kommer att hålla ihop kan bara tiden visa. Men det kommer nog vara för alltid.
|
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|