 |
 |
|
|
|
|
| Orion |
|
Av Zezzipa :: Friday, December 29, 2006 :: Läst 316 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Kärlek, Drama, Blandat
|
Ibland måste man prata av sig även om man inte får nåt svar. Sen kanske man hittar lösningen på sina problem.
”Orion, jag vet inte vad jag ska ta mig till.” Hon satt ute i kylan den stjärnklara vinterkvällen några dagar innan nyår. Hon var tvungen att få prata lite. Som alltid när hon behövde prata fanns Orion där. ”Det är snart ett nytt år… Jag har samma dilemma som förra gången. Fast den här gången mår jag ju mycket bättre. Du minns väl förra nyåret… och början av jullovet också föresten?”
Hon såg upp på Orion. Hon suckade tyst och undrade om det var någon idé att fortsätta. Kanske bäst att bara hålla tyst och gå in i värmen och försöka glömma istället. Hon skulle ju inte få några kloka ord av att berätta allt, men kanske skulle huvudet bli lättare.
”Det är lite samma sak som förra året. Handlar om mina två bästa kompisar… eller jag vet inte om jag kan kalla båda för det. Men jag kan inte sluta med det! Jag försöker, men jag kan bara inte radera det som varit. Dom är dom mest riktiga bästa vänner jag haft. Jag kommer nog alltid kalla dom det även om vi inte pratar mer med varandra någonsin. Jag har fortfarande så starka känslor för dom. Jag vill känna det jag alltid känt för dom, men folk ändras. Jag vet inte riktigt vart jag har dom. Jag vet inte om jag vågar ta upp kontakten ordentligt. Jag menar, dom kan såra mig så djupt. Krossa mitt hjärta med en blick och få mig att plågas av… ja, av vad… sorg? Kanske plågas över hur blåögd jag är? Du förstår väl?!” Hon tittade åter upp mot Orion. Där långt borta mot det svarta gnistrade tre stjärnor. Orions bälte, hennes egen stjärnbild, det var så hon såg det i alla fall. Orion hade fått höra många av hennes tankar och minnen genom åren. Det började faktiskt ungefär samtidigt som hon träffa sina bästa kompisar. Mycket har hänt sen dess och allt viktigt hade Orion fått veta. I själva verket visste Orion mer än någon annan.
”Om du ändå kunde tala, min vän. Om du varit en människa skulle jag ha den bästa vän jag alltid önskat mig. Men nu är du ju inte det, och jag vet inte om du velat stanna hos mig om du varit det. Jag verkar skrämma iväg dom som blir mina bästa vänner.” Hon satt ute i flera timmar och pratade med Orion. Hon berättade vad som måste ha gått fel, försökte lista ut vad hon gjorde som fick vännerna att fly. Sen så pratade hon om alla de hemskheter som hänt sen hon börjat prata med Orion. Han visste ju redan allt om det, men det kändes skönt tyckte hon att berätta om allt som gått fel i hennes liv, om alla saker som inte borde ha hänt. Det var många saker hon var tvungen att berätta om.
”Vad kan jag göra för att bli helt lycklig igen?!”
Hon log och kände hur glädjen bubblade inom henne. Vad härligt det var att träffa sin bästa kompis igen. Att bara träffa en av dom kändes underbart. Fast hon kunde höra den lilla rösten i huvudet. ”Tror du verkligen att allt kommer bli som förr? Ingen idé att hoppas, du blir bara besviken.” Men hon gav sig ändå helt åt sin vän. Försökte verkligen vara glad och sprallig. Använda den där outtömliga energin som hon ibland kunde hitta. Hon brukade kunna hitta den när hon är med någon av sina vänner. Det dröjde inte mer än några minuter innan energin började falna. Hon behövde anstränga sig mer och mer för att kunna le och spela bekymmerslös. Hennes vän var inte längre samma person. Vännen hade blivit… snobbig. Hon var inte säker på om det var rätt ord. Men det var svårt att beskriva det. Fast efter vad en kompis sagt så har hennes vän alltid varit så. Bara det att vännen inte hade visat det lika mycket. Det var ett hårt slag. Glädjen försvann mer och mer när hon såg på sin ändrade vän. Hon hade trott att hennes vän kanske hade blivit ännu bättre under tiden dom varit ifrån varandra. Men så var det verkligen inte. Vännen hade blivit så gott som en helt annan person, som hon inte var så förtjust i. Samma kväll pratade hon med Orion.
”Orion! Jag försökte verkligen. Men hon är som en annan person. Jag vet inte om vi kan hitta tillbaka till varandra och det skrämmer mig… Jag vet inte om jag vågar chansa och ta reda på om min andre vän har blivit uppblåst hon också. Det är snart februari, vi funderade på att träffas och köpa alla-hjärtans-dag present till våra pojkvänner gemensamt. Men jag vet inte om det är någon bra idé. Hon har ju sårat mig mer en den andra någonsin gjort. Hon har fått mig att känna mig som om jag inte var värd ett ända öre. Fast hon gjorde det ju inte med mening… Vad ska jag ta mig till?” Hon satt där och rådfrågade Orion ett bra tag till.
”Okej, jag ska ge henne en chans också. Kanske så kan jag rädda båda vänskaperna. Men en räcker gott och väl. Om jag inte klarar det, ja du, då så för jag väl försöka hitta nåt annat sätt för att bli lycklig…”
Dagen kom då hon skulle träffa sin andra bästa vän. Hon andades ut när hon märkte att hon höll andan när hennes vän kom fram till henne. Allt kändes vanligt, alltså, vanligt som det känts för tre år sen. Dom började sin vandring på stan. Den här gången kändes allt äkta. Det var ingen annan person som gick bredvid henne. Det var hennes bästa vän, den hon lärt känna för flera år sen. Hon kände att det kanske skulle gå att hitta tillbaka till den här vänskapen lättare än hon trodde. Hon visste att hon kunde behöva sin väns vänskap. Vännen kändes jämt så äkta, äkthet var just det hon behövde i sitt liv. Hon hade så svårt att veta vad som var äkta. Speciellt efter hennes förra träff med en av hennes bästa vänner. Men var det äkthet som hennes vän visade när de gick på stan och tittade på presenter. Eller var det bara en fasad. Vilka känslor pågick där inne? Tillsist så hitta dom något var att ge till sina pojkvänner. Glad och nöjda över sina inköp så sa dom hejdå och lovade att dom skulle ses snart igen. Hon kände sig nästan glad. Var bara det att oro gnagde inom henne att det kanske inte skulle bli någon mer träff. Fast hon skulle försöka innan det blev ett nytt år att lappa ihop sin vänskap med sina bästa vänner. Det kunde kanske gå…
”Orion, tack för allt. Var länge sen vi prata nu. Har varit ett händelserikt år. Det har gått väldigt snabbt. Tack för att du har vakat över mig i år. Jag vet att du har hjälpt mig många gånger. Ledsen att jag inte kunnat tacka dig samtidigt som jag såg dig förut. Men du har väl hört mitt tack ändå. Det är nyår igen och inget hemskt har hänt i år. Men några bra saker har hänt, som två återföreningar. Jag är så glad över att jag nu på äkta har två bästa vänner. Det tog ett tag att bli lika bra vänner som förr. Men det gick och det är din förtjänst att jag vågade försöka. Det är så skönt att jag kan ordna tankarna genom att prata med dig. Ska nog gå in till dom andra nu.”
Hon gick in i huset där nyårsfirandet var i full gång. Hon spejade genom rummet och fick syn på den hon letade efter. Hon tog sig fram genom folkmassorna och ställde sig vid hans sida och kysste honom på munnen.
”Har du roligt älskling?” Hon log åt sin bästa vän som stod och pratade med honom. Hennes vän log tillbaka. Det ända som fattas nu var att hennes andra vän skulle vara här eller höra av sig. Just då durrade det till i fickan. Hon tog upp mobilen, ett sms från hennes andra bästa vän. Nyårsaftonen var fullbordad! |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|