Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

lifebreak Av dawa :: Thursday, January 04, 2007 :: Läst 372 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Blandat Jag brukar vara med några kompisar som oftast är snälla mot mig, men de visar inte nåd mot andra. Ibland kan de vara riktigt taskiga till och med mot mig. Jag är den enda i gänget som är snäll och bryr mig om andras känslor. Jag brukar vara med några kompisar som oftast är snälla mot mig, men de visar inte nåd mot andra. Ibland kan de vara riktigt taskiga till och med mot mig. Jag är den enda i gänget som är snäll och bryr mig om andras känslor. Jag vet att de är snälla innerst inne men de visar aldrig det. Jag har försökt att hindra de från att reta up andra men då tycker de att jag är feg och blyg. Blyg är jag men det är inte därför. Jag vet hur det känns att bli mobbad för hur man ser ut eller hur man beter sig. Jag säger alltid till de att det är fel men de tycker att de få göra som de vill. De tycker att jag ska bli psykolog för ibland ena dag jag lyckas få de att tänka på hur det känns att bli mobbad och vara ensam utan vänner men nästa dan de e samma som de alltid gjort. Jag vet inte längre vad ska göras, för allt jag säger inget tjänar till. Av mobbning mitt hjärta har delat i hundra bitar, sorgen och smärta tränger sig i fortfarande. De bitarna kan aldrig bindas ihop igen. Det är som om någon har slitit mitt hjärta. Jag vill inte att någon annan ska få känna som mig om jag kan hjälpa till. Det gör ont att se de skratta åt människor som ser inte perfekta ut, det är inte deras fel för att de ser ut så. Gud har skapat de och oss. De vill inte vara de som blir mobbade, de vill också vara normal och ha många vänner. Jag vet hur det känns att vara ensam och ingen märker om man är i klassrummet eller ej. Man har varit sjuk en hel vecka och efter allt kommer man till skolan ingen frågar var man har hållit hus. En dag kommer inte en kasig elev då frågar alla var han är, nästa dag när han kommer den första personen som frågar om han har varit sjuk är lärare. Att inte ha några vänner gör ont i det omätliga djupet. Att varken inte ha det som behövs för att leva i det här orättvisa livet eller vänner det gör ont i hjärtat. Vad är det för mening med att trampa ner på andra?

Kommentarer Av LarsCarlberg Saturday, January 06, 2007 kl 12:58 AM Livet är inte orättvist. Livet bara är. Allt förändras för varenda jävla dag man tar sig igenom. Ibland kan jag bli så förbannad på alla snorungar som gnäller om hur svårt dom har det när dom i själva verket har det precis lika svårt/lätt som alla snorungar alltid har haft det. Och betydligt bättre än många andra runt om i världen. Men jag är extra sur och trött idag. Förlåt. Det blir bättre sen, jag lovar. Med livet och allt det där. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här