INTE SOM HON TROTT

Fan, ibland förstod hon sig inte på mamma ett enda dugg! tänkte Mia och tryckte skon mot cigarettfimpen mot marken så den blev platt och den sista rökslingan bara kunde förnimmas. Hon stod i skydd av den stora eken borta vid bäcken. Hon hade varit helt säker på att mamma skulle bli sur, skälla ut henne, ja bli rent vansinnig helt enkelt. Men Mia hade aldrig räknat med att hon skulle reagera som hon hade gjort. Hon ruskade på huvudet. Allt hade börjat när den där lärarvikarien plötsligt stod där i skogen. Helt utan att någon hade märkt henne hade hon dykt upp. Det var fler än Mia som inte hunnit släcka cigaretten. Men det var Mia hon spänt blicken i.

   ”Vet dina föräldrar om att du röker?”

Mia visste inte riktigt vad som flög i henne men snabbt hade hon svarat: Ja!

   ”Annars tror jag nog att det är bäst att du talar om det, för du vet att vi ringer hem till föräldrarna om vi upptäcker att ni gör det.” fortsatte lärarvikarien.

Jo, Mia visste om att lärarna hade till uppgift att ringa föräldrarna om de upptäckte att någon rökte. Alltså var hon tvungen att berätta för mamma innan de ringde. Ibland var det tur att hennes föräldrar var skilda för det var på något vis lättare att berätta det för mamma. Pappa skulle slå ihjäl henne!

Att mamma skulle bli besviken och arg det hade ju Mia räknat ut med knävecken. Mamma hade ju i tre omgångar försökt att sluta röka men inte lyckats, den här sista gången hade hon hållit upp riktigt länge innan hon började igen. Det var ju ett rent under att hon inte känt något på Mia. Men de gånger mamma hade tyckt att hon luktat rök hade Mia snabbt skyllt på någon annan. Och mamma sa hela tiden att hon hoppades att Mia hade mer vett i huvudet än hon haft själv, för om det var något mamma ångrade så var det den dagen hon började röka. Gång efter annan sa mamma, att om hon fick göra om något i sitt liv, så var det att hon aldrig hade börjat röka.

Hur lätt var det då att tala om att Mia gjorde det? Men i alla fall, Mia hade med ångest i hela bröstet bestämt sig för att hon skulle tala om det och inte någon vikarie från skolan! Då skulle mamma verkligen få frispel!

Redan när Mia kommit innanför ytterdörren hade hon talat om för mamma att det var något hon var tvungen att berätta, men mamma hade stått mitt i maten och Mia hade inte haft någon lust att hennes småsyskon skulle vara med när hon berättade. Så hon hade fått vänta tills de hade ätit färdigt. Varje gång telefonen hade ringt hade hon nästan dött. Men det hade bara varit kompisar till brorsorna. När de så ätit färdigt hade mamma tittat på henne med allvarlig blick och de hade gått in i Mias rum.

 Ingenting hade blivit som hon trott. Nej, hon hade varit säker på att mamma skulle gå i taket, skälla så hon knappt fick luft, men nej, så blev det inte alls. Mamma hade bara tittat på henne, satt sig ner på sängen. Och börjat gråta.

Mia hade haft allt klart för sig. Hon var faktiskt sexton snart och mamma hade inte varit mer än fjorton när hon hade börjat. Att mamma faktiskt inte kunde säga så mycket eftersom hon ju faktiskt rökte själv. Men hon hade inte fått fram ett endaste ljud. Mamma hade slagit händerna för kinderna och börjat gråta, så där tyst.

   ”Åh, herregud” hade hon mumlat och tittat på Mia med sådan där ledsen blick. ” Jag hade önskat av hela mitt hjärta att du sagt vad som helst förutom just det! ”

”Jag med,” hade Mia svarat och hon menade det faktiskt, även om det kändes bra att inte behöva ljuga längre.

SLUT