Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Konsekvenser Med Att Vara Ensam Av Lolli_Doll :: Thursday, January 18, 2007 :: Läst 620 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Blandat Ja, jag glömmer dom ibland. Ibland så trivs jag så mycket, att när ett grupp arbete kommer upp i skolan och man ska dela in sig i högst fyra pers och jag är den enda som sitter kvar, vill jag nästan gråta. Ja, jag glömmer dom ibland. Ibland så trivs jag så mycket, att när ett grupp arbete kommer upp i skolan och man ska dela in sig i högst fyra pers och jag är den enda som sitter kvar, vill jag nästan gråta. Ja, så jag tittade mig omkring. Läraren hade ingen utsikt över dörren, ingen klasskompis brydde sig - dom gör aldrig det... Så jag packade mina böcker, gick mot dörren, och försvann. Jag skolkade inte skolan, bara den lektionen. Ingen frågade varför jag gick, lika bra så. Jag måste vara den ensammaste eleven i hela min skola, bara för jag erkänner det också. Jag hatar reaktionen när jag berättar, "jag känner ingen som skulle våga berätta det där". Fegisar... Undrar om gymnasiet är bättre? När jag gick i sexårs så tyckte jag sexorna såg ut att vara 2 meter långa, dom såg ut som vuxna. När jag börja sexan så kände jag mig inte alls 2 meter lång, långt ifrån att vara vuxen. Samma sak nu med nian. Fast jag ser en skillnad. Skillnaden mellan åttor och nior, skillnaden mellan nior och resten. Eftersom jag är inte "medlem" i klassen, så ser jag allt ur ett annat perspektiv. Men vad är svaret till min fråga? Svaret: Ja, det är precis likadant. Hur kan man förändras så snabbt och bli mogen, från nian till första ring? Det är omöjligt och ologiskt. Kanske tredje ring?

Kommentarer Av Backman Friday, January 26, 2007 kl 3:22 PM Tonåren var en enda lång sträcka av rädslor, som att springa ett gatlopp mellan dem medan de slog efter en... Den här novellen ger mig en känsla av dagbok, och det är nog språket som gör att det känns så. Det känns mer som talspråk än skriftspråk. Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här