Egypten

Snart såg man inte längre husen och åkrarna och städerna överhuvudtaget längre.

Det enda jag såg var vita ulliga moln. Dom var inte ulliga men det var gulligare att tänka så och det gjorde en gladare. Och ifall planet störta kunde man ju ta och hoppa på de ulliga tjocka molnen som såg ut som sockervadd. Jag strök handen genom håret, det var lite fett men vad gjorde det! Skulle ju bara sitta på ett flyg i några timmar..

Egypten for det genom min skalle. Egypten.

Katternas land, och den där guden vad den nu hette han som likna en hund och människa på samma gång. Aja kommer nog på det i sin rättan tid!

Allting hade förändrats utanför molnen var inte små gulliga får som stod och drack ur ett stort blått hav, nää nu hade dom blivit stygga svarta bly tunga bomulls moln som någon ska vrida ur så dom blir vita igen. Jag han knappt tänka klart tanken innan allt braka loss. Det kändes som ett under att vi klarade oss igenom ovädret! Men vi lyckades och när vi äntligen kom ut på säker himmel så tog jag upp min favorit bok ur handväskan ”svalan, katten, rosen döden”

Skriven av Håkan Nesser.

Jag slog upp sidan som jag hade markerat med att vika in en bit av den och började läsa.

”Det finns ju mediciner, men hon stötte aldrig. Struntade i att ta sina tabletter när hon tyckte att hon mådde bra, och det fungerade naturligtvis inte. När hon var hög satte hon igång det vansinniga projektet efter det andra och betedde sig så att ingen stod ut med henne…”

’Ursäkta? Vill du ha nått? Fanta, Coca Cola, Sprite, vatten? Eller nått att äta?’

’En sprite tack’ det vattnades i munnen på mig, jag hade inte känt det förens nu hur törstig jag egentligen var. Jag stängde igen boken och lade ner den igen. Sen kollade jag på klockan som jag hade på armen. Den var röd med diamanter runt själva uret.

Jag älskade den klockan det var det ända jag har kvar av mamma.

Allt annat hade mystiskt försvunnit med henne.

 Jag har ett kort också, min mamma var nog den vackraste jag viste!

Men tyvärr liknade jag mest pappa… Inte för att vara elak mot min pappa eller nått

Men han var ju inte direkt den vackraste. Han hade rödblont hår med några strimmor av svart i. Han hade stora borstiga ögonbryn som även jag hade fått ärvt. Men ja vägrade ha kvar dem eftersom jag blev lite mobbad av dom. Så jag noppade bort dem, så dom blev smalare och mer vackert formade. Hon hade kollat på sin mammas ögonbryn, men dom blev inte särskilt lika, mina ögonbryn var ljusa och syntes knappt. Mammas hade varit mörka och tunna och helt underbart vackra.

Jag tog en klunk av min sprite och kände hur den klumpade sig fast i halsen, jag svalde några gånger för att få bort den. Men det gick inget vidare, jag fick en host attack och hostade kraftigt och länge, jag skämdes. Men jag förstår ändå inte hur jag kunde skämmas över det, men det e väll sådant som man göra antar ja. Jag kollade runt i alla fall någon skulle kolla på mig, typ så jag kunde skämmas ännu mer.

En gubbe satt längre bort och kollade på mig, men han vände sig om när han såg att jag kollade på honom. Jag satte mig bekvämt och tog upp spriten som jag hade lagt i min handväska. Jag tog en ännu en klunk av det kalla drickan som nu hade blivit ljummen av den varma luften i planen. Jag såg ut över det mörka himlen som var fullt av moln, dom var fortfarande blytunga och regnet öste fortfarande ner.

Jag gav ifrån mig en ljudlig suck och märkte att den var lite för ljudlig.

Men jag orkade inte bry mig.

Jag orkade inte hålla mig vaken utan somnade och jag tror att jag sov ända tills dom ropade ut att vi var framme.

Jag sträckte på mig och tog mina saker och gick ut.

När jag kom ut ifrån allt, såg jag min morfar stå och vinka åt mig bredvid en stor jeep.

Jag vinkade tillbaka och förlängde på stegen. Staden såg inte ut som jag hade tänkt mig,

Morfar såg på mig och jag gav honom en lång kram. Det var länge sedan jag träffade honom eftersom han sällan kom och hälsa på i Sverige. Och det här var allra första gången sedan jag var två år som jag hälsade på honom. Eftersom det var dyrt att åka hit.

Jag såg på honom, han var ganska lik mamma, han hade samma kindben som henne och ögonen, dom var också lite kattiga precis som hennes mammas.

’Har resan gått bra’ Frågade han snällt, jag älskade verkligen hans röst den var så lugn och samlad.

’Jodå den var okej’ det var det ända svar jag kom på att ge honom.

Han bad mig hoppa in i bilen och så körde vi ut. Vi körde ut ifrån staden Kairo huvudstaden.

Jag kom på att han sa att han sa att jag inte skulle få förvänta mig att få shoppa, eftersom han inte bodde ett dugg nära någon stad.

Det närmaste var Kairo men dit kunde han bara åka någon gång i veckan för att storhandla mat och sådant man behövde.

Jag tyckte inte att det skulle göra något. Egentligen så var ja inte så intresserad av att shoppa.

Men jag viste inte vad jag skulle hitta på för nått.

Men det skulle jag väll komma på.

’Jag har något som kan intressera dig’ bröt plötsligt morfar med.

Jag kollade på honom hans ansikte såg alvarligt ut, jag såg frågande på honom och han fortsatte. ’Du ska få se när vi kommer fram’

Jag tyckte att det där var ett dåligt svar eftersom jag blev ännu mer vilse ledd och nyfiken.

När vi äntligen kom fram, förstod jag varför pappa ville skicka ut mig hit en vecka.

Huset var litet men ändå stort nog och gulligt.

Det var vitt och såg ut som ett hus i grekland. Men det tyckte jag bara var sött.

Morfar visade mig in och det var lika sött inne som ute, en massa saker stod uppradade överallt från gamla antika föremål till nya vackra vaser med blommor i,

Några kort fanns det också, dom var tagna på mamma och en kvinna bredvid henne, som antagligen var hennes mormor.

’kom med här ska du få se’ han gick mot ett skåp, han flyttade den och under den fanns en lucka i golvet, jag stod bara och stirrade, det såg nog ganska konstigt ut.

Han öppnade luckan och det var ett ljus längst in, morfar hjälpte mig ner och bad mig fortsätta. Jag kollade på honom som om han var galen, skulle jag gå i en underjordisk gång helt själv och inte äns veta vad som skulle vänta mig.

Men jag fortsatte, gången var rak och mörk och fuktig, längst fram var det ett ljussken,

Jag gick dit och såg en skugga röra sig längst väggarna.

När jag kom närmare skymtade jag en kvinna med en lång bomulls klänning som gick runt väggarna och målade något. När jag kom in i det lilla rummet, var det en massa målningar, det var målningar av änglar och oväder och alla sorters blommor och djur.

Kvinnan i rummet vände sig om, hennes ansikte  var helt förstört och sårigt,

Men ändå var hon vacker. Näsan var borta, och kinderna var röda och såg blodiga ut,
armarna var blodiga och hade rivsår, kvinnan såg på henne och det såg ut som om hon grät.

Jag kände en behaglig känsla komma upp ur mig, och jag började gråta, mina tårar var stora kristall klara former. Jag stod som förfrusen på min platts och kom inte för mig att röra mig.

Kvinnan kom närmare och jag slog armarna runt henne. Jag kände doften av blod och svett av henne, men ändå så viste jag att det här var min vackra mamma som stod här, helt förstörd.

Jag lade märke till att några av hennes fingrar var av knipsade.

Jag grät och grät. Jag ville inte ha någon förklaring inte nu, inte nu.   

 Slut