Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Arvet Av Giitu :: Sunday, February 04, 2007 :: Läst 416 ggr :: 6 kommentarer :: :: Genre: Drama (Raderad på författarens begäran) (Raderad på författarens begäran)

Kommentarer Av Giitu Monday, February 05, 2007 kl 1:57 PM Men hallå..! Hur troligt är det att en mamma dödar sitt vuxna barn?? Visserligen verkar hon vara en riktig häxa, men i alla fall! Av anelik00 Tuesday, February 06, 2007 kl 10:19 AM Jo, fast jag måste nog läsa den flera ggr för att upptäcka det. Det var inte så självklart. Ändå gillar jag Häxbrygd bäst. Den var öppen för egna tolkningar. Se även min Fortune Tellar om häxor. Bara älskar historier om häxor och tarotläggningar. Både i fiktion o i verkliga livet. Fortsätt så här. Ps du har väl upptäckt Stephen King ds Av Giitu Tuesday, February 06, 2007 kl 1:57 PM Lite fuskigt känns det att skriva egna kommentarer... Jag ville bara säga: Bitch, Torbjörn, jag menar bitch Av Anonym Tuesday, February 06, 2007 kl 9:57 PM (OK, jag ser mitt namn där i din egen kommentar, gissar att det är mig du menar, men förstår inte riktigt vad du menar med den Bitch-grejen....?!) Hur som helst - jag läste din uppgradering av berättelsen, och det var rätt skoj. På det hela taget förändringar till det bättre, känns fräscht. Nu börjar det likna nåt, känns som att du börjar få till en hållbar grundstomme och kan börja lite mer med finliret. Götas motiv framgår klart. Det funkar bra som "drivkraft" i dramat. Och du - skit i trovärdigheten! Kärringen är en häxa! Hennes karaktär framgår tydligt i hennes replik i första stycket. Och senare med alla de där lapparn hon skrivit, de är bra! Så nog är hon en människa kapabel att dräpa sin egen son för lite stålar. Funkar helt OK för mig. Buss på bara! Sök, Devil, sök! Lennarts motiv är väl lite mera vagt. Det kanske skulle bli tydligare om du ytterligare spädde på med Götas satkärringsgnällande. Det väcker både avsky och munterhet om du får till det bra. Och särskilt avskyn kunde märkas mer hos Lennart. Du har fått till det rätt bra, det där att just den dag när Lennart känner att han har fått nog, då RÅKAR träffa på en spåtant, han RÅKAR få med sig hem ett magiskt te, och RÅKAR dricka det i samma veva som Göta gör förgiftade ägg. Efter de nya textstyckena kommer ju några av de gamla, tämligen oredigerade. Där skär det sig lite tycker jag. De avsnitten hörde liksom ihop med Helge, och han är ju död i den här versionen. Hur gammal är Lennart förresten? Att fila på: -- Kronologin. När gör Göta iordning maten och äggen? När blir Lennart rånad? När slår Lennart ner Göta? 14-dagarsglappet känns lite skumt. Behövs det? Eller kan det fyllas med mer? Kanske skulle en del sånt här blir tydligare om du bara för dig själv gör en tidslinje med de olika händelserna inprickade och där den första är brevet och den sista är att Lennart äter äggen. Sedan är det bara att bestämma var själva berättelsen ska börja, det kan vara var som helst och måste inte nödvändigtvis vara att de får brevet. Och så får allting före startpunkten presenteras i återblickar. -- Lennarts möte med spåtanten Thea. Nu är det ett "hack i skivan" där. Man fattar visserligen, men det stör flytet. Den där episoden i flumaffären, som funkar riktigt bra, kan du säkert bygga ut så att den där allting-bara-RÅKADE-hända-känslan fortsätter att leda Lennart fram till Thea. -- Mejerileveransen. Känns fortfarande lite som ett femte hjul på nåt sätt. Alltså, vem beställer hem mejerivaror på det sättet? Kanske kan du hitta andra sätt att visa Lennarts aggressivitet? Och ändå få in smultronen. Om inte Helge tog även dem med sig i graven?! Fast kanske inte förresten... den där smultronyoghurtgrejen är rätt komisk. Det kanske går att använda den mer, göra den till nån sorts sidekick-följetång i berättelsen. Eller nåt. Typ som ett paket smultronyoghurt som bara finns med helt omitiverat hela tiden. Eller nåt. -- Birger? Vad har han med någonting att göra? Kan han anvndas mer? Ska han vara med över huvud taget? -- Slutet? Jag hänger inte med riktigt. Varför MÅSTE Lennart ringa det där "andra samtalet"? Och så Malm? Och Bergqvist? I en sån här kort berättelse är det lite knöligt att introducera nya personer så sent, i synnerhet med så mycket "uppmärksamhet" som Malm får med sina frukostägg (som för övrigt är en kul beskriven udda grej). Och - känner dessa båda Lennart? Göta? Hur? Vad var det de hade planerat? Heter Malm Birger i förnamn? Nja, jag är tveksam till slutet, det känns lite som att en ny berättelse börjar där, och "ihopknytningen" av den första storyn, när ingen öppnar Lennarts dörr, känns inte helt... ihopknuten. Jag tror att den här berättelse kan blir rätt skoj om du formar karaktärerna ännu mer och visar mer av samspelet mellan dem. Känslan börjar bli: överårig son och satkärringmorsa bor ihop och hatar varandra och vill slippa varandra, och när de väl gör det så dör båda två. Så båda lyckas, men ingen kan njuta av det Eller nåt. Keep up! Nä. Nog just nu. /Torbjörn Av Giitu Wednesday, February 07, 2007 kl 9:07 AM ”Apropå häxa: kul grej med olika innebörd av ordet - trollkvinna resp bitch. Ta vara på!” Din replik, har du glömt den? Först exakt Nu förstår jag vad du menade. Äh, strunt i det… Lennart blev fyrtio år. Det är födelsedagslunch mamman planerar. Ja, jag har försökt med tidslinjen… lite lamt i alla fall. Suck… Jag trodde jag skulle kunna släppa den här historien, men den kommer väl att jaga mig ända in i döden… Mejerileveransen… får de inte mjölk i glasflaskor i England fortfarande? Lennart slår inte ihjäl Göta. Han skrämmer ihjäl henne. Han är ju så klantig Lennart så jag tror aldrig han skulle träffa henne heller. Han kan knappt lyfta stekpannan, lägg märke till det. Birger ska hjälpa henne att få bort kroppen. Lennart är tung numera. Ska inte Lennart ringa till polisen…jo, annars får jag inte till det med Malm. Ja, Malm heter Birger i förnamn. Åhh, Torbjörn, du gör mig galen… det här kommer att bli en roman… Thea skulle ju kunna komma och rädda Lennart i sista minuten också… Vet du vad jag irriterar mig på i texten… Götas mediokra mediala förmåga…Den hänger också i luften… Jag är nöjd med uttrycket klåda i själen…ångesten, olusten, ledan, betrycktheten. Tack för engagemanget! Av torha73 Wednesday, February 07, 2007 kl 5:43 PM Varsogåd för engagemanget. Men tydligen var jag inte tillräckligt alert, för jag uppfattade faktiskt inte att Göta dog av skräck. Det kanske skulle kunna bli tydligare om du beskriver den scenen i detalj, som berättelsen höjdpunkt. Eller antiklimax kanske... Jag tror iofs inte att den här berättelsen måste bli en roman om du nu gitter fortsätta, men jag fattar vad du menar med den där känslan att vilja lägga en historia åt sidan. Låt inte mig hindra. /T Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här