Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Väntan/Längtan Av Marcus_J :: Sunday, February 04, 2007 :: Läst 375 ggr :: 1 kommentarer :: :: Genre: Drama, Sagoberättelse, Blandat Det var fullkomligt tyst i huset. Utanför kvittrade några fåglar och en hund skällde i fjärran, men inga av dessa vardagliga ljud fann sig en väg genom husets mörka, massiva väggar. Inuti huset var det mörkt. Det var mörkt, tyst och tomt. Det var tomt på ljus, ljud men framför allt på liv. Det var ett dött hus. Det var fullkomligt tyst i huset. Utanför kvittrade några fåglar och en hund skällde i fjärran, men inga av dessa vardagliga ljud fann sig en väg genom husets mörka, massiva väggar. Inuti huset var det mörkt. Det var mörkt, tyst och tomt. Det var tomt på ljus, ljud men framför allt på liv. Det var ett dött hus. Det var som om mörkret och den kvava luften kvävde allt ljus, ljud och liv som man märkte så väl på utsidan. Nu var det så att längst upp, på översta våningen, längst bort i korridoren fanns en stor dyster dörr. Den stora dystra dörren ledde in till ett stort rum. Det stora rummet var mycket likt resten av huset, men det fanns några små men ändå betydande skillnader. När man kom innanför dörren kände man direkt närvaron av liv. Känslan var svag men den fanns där. Man hörde också ljudet av djupa andetag. Ljudet var svagt men det fanns där. Man såg också ett ljus. Ljuset var svagt men det fanns där. Ljuset kom från ett stearinljus som stod i ett hörn. Ljudet kom från en säng som stod bredvid ljuset. Känslan av liv kom från en späd liten flicka som låg i sin säng. Den späda lilla flickan låg alldeles stilla och stirrade i taket. Det enda man såg var ljuset som reflekterades i hennes stirrande ögon. Det enda man hörde var ljudet från hennes djupa andetag, som sakta lyfte hennes bröstkorg. Det enda man kände var en stark närvaro av sorg och sorgen framkallade en stark känsla av medlidande med henne. Hon var tillsynes helt lugn men inom henne rådde krig. Det var fullskaligt krig mellan två parter. Den ena parten var allt det goda och positiva som hon var och som fanns hos henne. Tyvärr var det så att denna den goda parten låg på defensiven och var i underläge. Den andra parten var allt det onda och negativa som hon var och som fanns hos henne. Tyvärr var det så att denna den onda parten hade kontroll över nästan hela henne. Det som de två parterna stred om var hennes liv, hennes drömmar och hennes längtan. Det som de två parterna stred om för tillfället var huruvida hon trodde att hennes pappa skulle komma hem. Hennes pappa hade för en tid sedan gett sig ut på en resa. Han hade lovat att snart komma tillbaka, men för henne hade det gått en evighet. Enligt hennes pappa hade det bara gått en kort stund, men hon hade inte samma tidsuppfattning. Han hade inte bara lovat att snart komma hem, han hade sagt: ”Så fort du tänker på mig och frågar mig någonting ska jag vara hos dig. Inte fysiskt, utan du kan hitta mig i ditt hjärta. Du behöver aldrig känna dig ensam.” Den späda lilla flickan hade antingen glömt bort detta löfte eller så trodde hon inte på det. Hennes goda sida hade lidit bakslag efter bakslag och hade nu endast kvar kontrollen över en enda del av henne. Denna del var hennes hjärta. Tyvärr hade hennes onda sida tagit kontrollen över hjärnan och hjärnan hade då kopplat bort hjärtat från beslutsfattandet. Den späda lilla flickan som låg där kände på grund av det inte efter på djupet utan kände bara det som hennes hjärna sa att hon kände. Hennes hjärna sa att hennes pappa hade ljugit och aldrig skulle komma hem. Hennes isolerade hjärta skrek och skrek utan att höras av henne. Hjärtat skrek att hennes pappa inte alls ljugit, att han snart skulle vara hemma hos henne och att han redan var hos henne. Det enda hon behövde göra var att känna efter. Känna efter på djupet. Då skulle hon känna hans kärlek, hans oändliga kärlek för henne och hon skulle aldrig mer behöva vara ensam. Tyvärr var hennes hjärta helt isolerat och hon hörde inte hjärtats rop. Men nu var det så att hennes hjärta var helt ointagligt för den onda sidan. Hennes hjärta var ett ointagligt fort som endast kunde intas genom förräderi inifrån. Som tur var hade hennes hjärta det lojalaste och starkaste försvar man kunde ha. Hennes hjärta var helt byggt på kärlek, inifrån och ut. Den onda sidans vapen mot kärlek är hat och om man jämför deras kraft är kärleken vida överlägsen. Det enda som den onda sidan kunde göra mot hennes hjärta var att isolera det. För att bryta isoleringen av mörker behövs endast lite ljus. Ljuset är oövervinnligt. Tar man ut ljuset i mörkret skingras mörkret och inte tvärtom. Det som krävdes för att hennes hjärta skulle släppa ut lite ljus och kärlek för att på så sätt bryta isoleringen av mörker och hat var endast tro. Tro på att ljuset och kärleken är oövervinnliga. Tro på att hon besatt det ljus och den kärlek som krävdes. Tro på att hon inte var helt igenom mörk och ond. Om hon kunde mana fram den tron skulle hon inte känna av allt mörker och hat på samma sätt. Hon skulle känna sin pappas närvaro i sitt hjärta. Hon skulle med hjälp av det på sikt besegra mörkret och ondskan i henne. Men nu kan hon inte det. Hon får vänta tills någonting kommer som väcker hennes tro på ljuset och kärleken. Det är samma lilla flicka som ligger i sitt rum. Det är samma ljus, ljud och känsla av liv. Det har inte ändrats på annat sätt än att de möjligtvis har blivit lite starkare. Innan man går ut genom den stora dystra dörren kan man, om man ser sig om, kanske få syn på en liten tår som letar sig ner från ögonvrån. Kanske är detta det första tecknet på att tron börjar strömma till. Går man ut ur huset möts man direkt av kvittrande fåglar, skällande hundar och allt annat gott som finns i världen, solen framför allt. Även på de mörkaste platserna kan det finnas ljus. Även på de mest hatfyllda platserna kan det finnas kärlek. Det enda som krävs är tro. Skriven av Marcus Johansson Juni 2004

Kommentarer Av kajsa Tuesday, February 13, 2007 kl 9:27 PM hej ,jag läste din novel.det var jätte grym skriven. jag blev verkligen intreserad av den.och alla dina ditaljer var helt otroliga hur hennes lägenhet såg ut.bra skrivet...fort sätt att skiva med en bra inlevelse.ha de gött/karin Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här