Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

HEMBESÖKET Av Mari Brixsjö :: Wednesday, February 14, 2007 :: Läst 565 ggr :: 2 kommentarer :: :: Genre: Drama L-G är socialtjänstchef i en stad i Sverige. Nu ska han på hembesök till en välkänd kvinna med många anmälningar om försummelse av barn. Stanken som mötte honom när hon öppnade dörren var vidrig. En näst intill obeskrivlig odör av urin, avföring, instängdhet och smuts. ”Gode tid, bor det verkligen barn här?” Tänkte han innan han tog ett djupt andetag och klev in i hallen. Han log mot kvinnan som hade släppt in honom. Marika Svensson hette hon, var 40 år och hade precis fått hembesök av enhetschefen på socialkontoret. Det här var inte första gången socialförvaltningen var i kontakt med Marika men det var första gången Lars-Göran Blixtorp var hemma hos henne och det första intrycket var inte bra. ”Misär”, tänkte han. ”Gode tid vilken misär!” ”Jaha, välkommen” sa hon. ”Du kan ju hänga av dig jackan där om du vill.” Hon pekade mot en hatthylla belamrad av allt möjligt, jackor, tröjor, halsdukar och hundkoppel. Han gjorde så, samtidigt som han funderade på om han skulle ta av sig skorna men efter en titt på golvet bestämde han sig för att behålla dem på. I ena hörnet av hallen låg en hög med hushållspapper, intorkad i golvet. Han gissade att någon av husdjuren hade gjort ifrån sig där. ”Men herregud, städar hon aldrig?tänkte han, hjälp mig Gud om hon ska bjuda på kaffe!” Marika hade gått in i köket och höll på att duka fram kaffekoppar. Lars-Göran hörde slamret och svalde. Han gick efter. Köket var häpnadsväckande nog relativt rent. Bordet var avtorkat och porslinet uppdiskat. Han satte sig i kökssoffan och lade portföljen på bordet. ”Ja, Marika. Du vet ju anledningen till att jag har kommit hit.” ”Jag vet, svarade hon fränt, och jag tycker fortfarande att det är onödigt! Jag gör ju mitt bästa! Jobbar och sliter och försöker vara en så bra morsa som jag bara kan! Så är det nåt som skolan retar sig på och vips så kommer ni och ska lägga er i!” Lars-Göran var beredd på att hon skulle vara avogt inställd. Det var de flesta som han gjorde hembesök hos. ”Vi lägger oss inte i, det vet du, svarade han i lugn ton, men skolan är orolig för Sofia och har påtalat detta till dig ett flertal gånger innan de kontaktade mig!” Marika himlade med ögonen och slängde fram ett bullfat på bordet. Hon gick med släpande steg fram till kaffebryggaren för att ta kannan och hälla upp kaffe. Hon hällde upp en full kopp till sig själv och en till Lars-Göran. Han betraktade henne under tiden. En mager kvinna av medellängd med kort och spretigt hår som färgats så många gånger att man inte ens kunde gissa sig till den rätta hårfärgen om man inte rakade av allt och lät det växa ut igen. Hon hade inte ansträngt sig för att göra ett så gott intryck som möjligt direkt. För stora träningsbyxor, stora tofflor med konstpäls på och en för stor collegetröja med solkiga ärmar. Dessutom såg hon bakfull ut och han anade en viss spritlukt från munnen även om den var skickligt dold med mintpastiller. Hon drog ut köksstolen, sjasade ner en stor fet katt som låg där och sov och satte sig med benen upp under sig. Han studerade hennes händer när de tog tag i kaffekoppen. Höger pek-och långfinger hade gula fingertoppar. ”Storrökare,” tänkte han. ”Fy fan så vidrigt! Undrar vad hon röker mer?” ”Varsågod, ta en bulle, Sofia har bakat, sa hon” ”Man tackar, de ser goda ut!!” Han gjorde ett tappert försök att le mot den ofräscha kvinna som satt mitt emot honom men det blev mest ett grin. Hon tittade på honom med trötta ögon, mascaran satt mer under ögonen än på ögonfransarna. ”Fy fan vilken jävla tråkig karl, tänkte Marika när hon studerade Lars-Göran. Måste varit ett bra tag sen han nuppade sin fru, eller kanske pojkvän? Hon flinade invärtes. Japp, han måste vara bög så ful som han var. En riktig liten stjärtgosse med finnar på arslet....” Hennes tankar avbröts av Lars-Göran som harklade sig och sa: ”Jo, anledningen med det här hembesöket är ju att vi vill hjälpa er och av det lilla jag redan har sett så anser jag att ni är i behov av det! Man kan inte låta barn växa upp i den här misären som ni lever i!” Marika blinkade och tappade hakan för en stund. Han fortsatte: ”Eftersom det har kommit till vår kännedom att du har sedan länge haft problem med spriten och det dessutom finns ett flertal anmälningar sedan innan så ska jag redan i eftermiddag ordna så att ni får adekvat hjälp och ett nytt boende. Sofia kommer att omhändertas omgående, jag kan inte tillåta att hon bor en sekund mer i den här miljön! ” Han andades ut. Egentligen skulle han ha velat gå igenom hela huset men han litade på sin intuition. Hallen var bara början, han var inte riktigt säker på att han ville se resten av huset. Han såg på Marika. Hon såg blek ut. Marikas inre var i uppror. ”Men helvetes jävla piss!!! tänkte hon. Vaddå nytt boende? Vaddå misär? Vad fan snackar han om?” Hon blinkade till igen och det var då hon plötsligt kände stanken. Den kom ifrån hallen och vardagsrummet. Det luktade urin. Katturin. Men det luktade mer, avföring, smuts, fotsvett, gamla otvättade kläder, avlopp. ”Men gud, bor vi i detta tänkte hon.” ”Du får ursäkta mig, sa hon, reste sig upp och gick på ostadiga knän ut i badrummet”. Hon låste dörren och sjönk ner på golvet. Fjällen hade fallit för hennes ögon. Hon var en sunkmorsa, en skabbråtta, ett äckligt fyllo som inte städade, gjorde rent i kattlådan eller gick ut med hundarna. När hade hon duschat sist? Hon tänkte efter, det måste ha varit i torsdags och idag var det tisdag. Fem dagar. Hon som alltid var så noga med hygienen. Sakta kom hon på fötter igen, spolade på toaletten utan att ha varit där och tvättade av ansiktet i handfatet. Hon blundade för hon ville verkligen inte se smutsränderna på porslinet. Hon äcklades av sig själv. Trevandet efter handduken gav napp, hon fick tag i den, förde den upp mot ansiktet och skulle torka sig men nej. Den luktade som en gammal disktrasa. Hon fick kväljningar och kastade den på golvet. Tröjan fick duga. Hon låste upp dörren och gick ut i köket där Lars-Göran satt och skrev på ett papper. ”Hur är det med dig Marika, undrade han och log lite mot henne” ”Det är bra med mig, svarade hon. Förlåt för att jag var vresig förut jag inser ju nu att du bara vill hjälpa mig och tro mig, jag behöver det!” Hon började gråta. Inte hejdlöst utan mer stilla. Hon satte sig på stolen igen och lät tårarna rinna längs kinderna. ”Borderline, tänkte Lars-Göran.” En klar borderline skrev han på pappret. SCID-test skrev han efteråt med ett frågetecken bakom. ”Ja du Marika. Vi ska se till att hela familjen får hjälp men nu måste jag göra en översyn av hela huset som du kanske förstår”. Hon nickade. De reste sig och gick ut i hallen igen. Det var ingen stor hall men det fanns en hatthylla och en spegel. Huset var gammalt, säkert sedan 1800-talet. ”Skamligt att låta en fyllekärring få förstöra ett sånt fint hus, tänkte han.” De vitmålade spegeldörrarna var smutsiga, golvet hade fläckar som han inte hade någon som helst lust att ta reda på vad det var av för slag och fönstren, ja de hade man nog kunnat se ut genom, för ett par år sedan eller så. Rakt fram var det en trappa till övervåningen. Till vänster var toaletten och till höger köket. Hon gick upp för trappen. Den knakade sådär härligt. Lars-Göran mindes sin mormor och morfar. De hade haft en nästan likadan trappa och den hade låtit likadant. Sentimentaliteten tog slut när han i mitten av trappan klev i en kisspöl. ”Oj då, sa Marika, vänta ska du få en handduk”. ”En handduk?!” Marika tog den resterande delen av trappan i två kliv och försvann in i ett rum. Hon kom ut med en handduk och lade den i trappan. ”Kliv på den så försvinner nog det mesta” Lars-Göran tog ett djupt andetag. Mycket hade han sett under sina 25 år som socionom men det här tog nog priset! Eller så var det bara helt enkelt så att han hade glömt bort hur det var ute på fältet under tiden som han mest suttit på sitt kontor och varit enhetschef. Han klev på handduken och kom upp på övervåningen. Det närmaste han kom i ett försök att likna kaoset som rådde där var en vedbod. Farfars uttryck kom inte till användning så ofta nu för tiden men här satt det som pricken över iet. Men det fanns ju ett som var bättre och det var ”rört om med en pinne”. När han kom upp för trappan såg han en liten hall där det stod en gammal tv, en tresitssoffa och ett bord. I soffan låg en stor hårig hund. Den lyfte på huvudet och tittade lojt på Lars-Göran innan den suckade och lade ner huvudet mellan tassarna igen. ”Det där är Besten, sa Marika. Han är stor men jättesnäll”. ”Spelar roll, tänkte LG, den stinker fruktansvärt illa ändå”. Till vänster fanns en dörr, lika smutsig som de där nere. ”Mitt rum, sa hon, måste du verkligen se det? ”Nej, det behöver jag inte men jag vill se barnens rum”. De gick fem steg fram till nästa dörr, även den stängd. Marika vände sig häftigt om. ”Alltså, jag har tjatat som fan på att de ska städa upp men de gör liksom inte det och jag har fan inte tid att städa efter två tonåringar så mycket som jag jobbar vet du.” Hon sa allt det i ett enda andetag och LG förberedde sig på det värsta. Hon öppnade dörren och tände taklampan. Chaos and mayheim, tänkte han. Det är här de bor, Sofia och Stefan. Gode tid, inte tid att städa sa hon. Men tid att supa har hon. Kärring! Han tog ett kliv in i rummet. Det var stort, nästan halva övervåningen. De delade rum. Två tonåringar delade rum. Det såg ut som om de delade säng också. ”Måste kolla upp om det försigått incest här, tänkte han.” ”Tycker du själv att ni bor i en hälsosam miljö Marika? ” ”Lite skit i hörnen har väl ingen dött av, var svaret han fick”. Hon intog försvarsställning fastän hon så väl visste att det var mer än bara lite skit. Det var nästan bara skit överallt. ”När städade du senast?” ”Inte fan vet jag, jag har inte mått så bra, sen har jag inte haft tid, jag jobbar ju vet du!” Hon sträckte på sig i ett tappert försök att verka vuxen. Det gick inte så bra. L-G studerade henne. Han beklagade för sig själv att han enbart kände avsmak för den här kvinnan. En gång hade hon nog varit vacker men nu hade spriten tagit ut sin rätt. ”Ja, nu har jag sett hur ni har det och jag ska sätta mig ner med gruppen redan i eftermiddag” sa han till henne medan han gick nerför trappan och undvek att ta i räcket. När han kom ner i hallen såg han hur en stor hankatt precis vände upp baken mot ytterkläderna och sprayade rejält på dem. En odör av hankatt spred sig i hallen. L-G tittade på sin ytterrock. En fläck spred sig ut mot sidorna. Den var inte stor men den var tillräcklig. ”Oj då, sa Marika, så han gör den där katten.” Hon fångade upp den, bar den i famnen till ytterdörren, öppnade och slängde ut den. Katten landade på alla fyra, vände på huvudet och blängde innan den sprang iväg över gräsmattan bort mot grannhuset. ”Ingen fara, sa L-G, jag har ju bilen så jag fryser nog inte. Det är väl sånt som händer när man har många djur antar jag.” Han ansträngde sig för att inte låta spydig. ”Var professionell nu, professionell för satan!” peppade han sig själv. Han tog sin rock och vände sig mot Marika. ”Jag återkommer via telefon om beslutet, sen kommer det givetvis att bli en del pappersecxersis men det där kan du ju redan.” ”Japp, jag är så van så van,” svarade hon honom rappt. ”Varför gör du inget åt situationen då?” tänkte han i sitt stilla sinne. ”Det måste bli en ändring av socialtjänstlagen, mammorna får alldeles för många chanser. Måste kolla upp hur det är med pappan till barnen.” ”På återseende då, sa han och sträckte ut handen för att säga adjö.” Hon tog handen, ett slappt handslag, precis som väntat. Marika stängde dörren och gick ut i köket. Muggarna efter kaffet stod kvar och en liten kaffeslurk fanns det i kannan. Hon hällde upp den i sin kopp, lite dryg halv. Hon tog två steg till skafferiet, öppnade dörren, sträckte sig upp och tog bort en kartong med corn flakes. Bakom den stod hennes älskling. En litaren. Hon korkade upp och slog i kaffet. Äntligen skulle hon få slappna av. Den där jävla socialgubben kunde ju bara dra åt helvete. Hon hade redan lyckats övertyga de andra om att det var hennes ex, Magnus, som var idioten, psykopaten och den farliga. Så länge som de trodde henne satt hon säkert. Hon sjönk ner på köksstolen slog en blick mot klockan. Kvart över tolv. Hon lyfte muggen och drack djupa klunkar av det alkoholhaltiga kaffet. ”Det här är medicin”, tänkte hon när hon kände hur spriten lade sig som bomull runt hennes spända nerver. Slut på del 1.

Kommentarer Av Lightgoddess Monday, February 19, 2007 kl 2:59 PM Helt underbart skrivet som om det hände nu.. Av Evy_Ylle Tuesday, February 27, 2007 kl 12:11 PM Det känns som om det hände en själv på något vis. Det var verkligen bra skrivet. Snyggt jobbat! Ska nog läsa vidare i nästa del. =) Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här