En kamp för att ta sig hem > VIP story - för dig som älskar noveller och andra berättelser

Aktuella noveller | Genrer | Sök | Syndikera

Av Dunne :: Tuesday, February 20, 2007 :: Läst 406 ggr :: 0 kommentarer :: Genre: Blandat, Fantasy

”Tikiro, båda vet vi att den andra finns, exakt vars dessutom. Jag antar att du hade tänk genom gå samma vanliga process, fly din väg.” Mannen bakom Tikiro hade en något road ton då han yttrade orden. Tikiro vände sig inte om, men stannade. ”Jag börjar bli lika less på det här som du, och det vet du. Varje år kommer vi båda hit och varje gång är vi lika beslutna att finna det vi söker vilket vi oftast gör också.”

Mörkret slöt sig om den ensamma gestalten, ljuset lät sig motvilligt jagas undan av det som var gestaltens sanna natur. Han öppnade ögonen, de glödde som ingen människas ögon kunde glöda, munnen öppnades i ett lätt grin, tänderna var skarpa, ovanligt skarpa.
Mannen slöt trött ögonen, glöden slocknade, han stängde munnen och de ovanliga tänderna doldes from insyn. Han visste att mörkret dolde honom men trots den vetskapen höll han sig intill väggen. Han visste att någon jagade honom, jagade honom för att han var den han var.
Han drog upp blixtlåset på den svarta jackan gjord av en imitation av läder, en dålig imitation men det fick duga. En snabb förirrad vindil fick håret att fladdra till, ännu ett bevis på att han inte var som alla andra. Håret var blont med ett blått skimmer, ett skimmer som funnits där hela hans liv, hans ovanligt långa liv. Jeansen var mörka, slitna och hål täckte dem och nere vid skorna hade de fransat sig.
På ett högst konstigt sätt blev han ett med mörkret, kanske var det på grund av den svarta jackan och de mörka jeansen men han visste att de inte hade något som helst med saken att göra.
Gatan låg som alltid mörk, den var alltid mörk då han befann sig där, alltid mörk och tyst men aldrig var han ensam.
Steg hördes bakom honom, han hörde dem, kände närvaron av någon annan men denna gång tänkte han inte rymma, de hade genomgått den processen för många gånger förr, han var trött på det hela.
”Tikiro, båda vet vi att den andra finns, exakt vars dessutom. Jag antar att du hade tänk genom gå samma vanliga process, fly din väg.” Mannen bakom Tikiro hade en något road ton då han yttrade orden. Tikiro vände sig inte om, men stannade.
”Jag börjar bli lika less på det här som du, och det vet du. Varje år kommer vi båda hit och varje gång är vi lika beslutna att finna det vi söker vilket vi oftast gör också.” Han fnös även han på ett ironiskt roat sätt. ”Men jag tänker inte springa den här gången, du fick din chans förra gången att dödade mig, men satte stöten där det gjorde som mest ont, alltså inte i mig.” Mannen flyttade på fötterna så det skrapade i marken.
”Jag visste då konsten att ge mig till tåls, du vet att jag inget annat än föraktar dig. Mer känslor för dig finns inte att finna hos mig och jag tror det är ömsesidigt. Jag visste att du skulle plågas i ett år, något som tillfredsställde mig på ett mycket njutnings fullt vis. Att jag förr eller senare skulle få chansen jag fick då var jag mycket säker på.”
”Du dödade Hiriki.” Då namnet flöt ifrån Tikiros läppar smärtade varje nerv i hans kropp, även om han inte kunde dö på ett vanligt sätt så kunde han känna smärta och då en smärta mycket mer smärtsamt än mycket av människorna någonsin gick igenom.
”Jag vet att jag dödade henne och jag gjorde det med nöje.” Mannen lutade sig mot stenmuren drog ena handen mot fickan och plockade fram ett cigarettpacket, han tog fram en cigarett och förde den till munnen. Han strök över toppen och den började glöda, han kastade paketet som landade vid Tikiros fötter, han suckade.
”Du är ett kräk Will, det vet du va?” Tikiro vände sig hastigt om och mötte Wills blick. Han sparkade iväg det tomma cigarettpaketet.
”Ett kräk…? Det är nog mer en definitionsfråga skulle jag tro.” Han strök nonchalant bort det svarta axelånga håret från ena ögat. Tikiro såg ärret som gick över ögat, han såg på det med tillfredsställelse. Will drog ett djupt andetag med cigarette i munnen och blåste ut röken med ett belåtet flin.
”Inte så dåliga de här ändå. Människorna är mer uppfinningsrika än vad man kan tro. Du borde prova på de här någon gång, om du får chansen någon fler gång vill säga, man vet ju aldrig.”
”Jag tänker inte fly den här gången, jag tänker stanna. Så även om jag ska hålla solen i mina egna händer så tänker jag inte fly.” Han närmade sig Will, ögonen glödde med ett blått skimmer, håret gnistrade, han sänkte hakan och stirrade på Will.
”Jag ser att året har förändrat dig, men det hjälper dig inte.” Will kastade undan den glödande cigaretten, man kunde faktiskt se det i slow-motion, hur den röda glödande pricken cirklade runt i luften, hur den landade på marken några meter bort, rullade runt för att sedan slockna, bara så.
”Du dödade henne och nu tänker jag göra det samma med dig.”
”Du säger det du.”

De båda gick i en cirkel med ögonen fästa på varandra. De hade genomgått det här förut, en tröttsam process som att göra det första försöket.
Tikiro höjde hastig handen, lät den stanna i luften i en ögonblick och slungade den framåt och hindrade tvärt framför sitt eget ansikte. Will stapplade bak några steg men fanns sig snart.
”Smart, mycket smart.” Muttrade han, men kastade sig sedan fram mot Tikiro som inte hann vika undan utan fastnade i den andres grepp. Ena handen slöt sig runt strupen, den andra om Tikiros handled. Han kände hur det stank något ur munnen på Will, han antog att det hade något med den smala rullen han haft i munnen och satt eld på. De tumlade runt, greppet hårdnade om strupen och Will slöt ögonen. Tikiro morrade till och lyckades få lös handen och slog den rakt i ansiktet på Will som tappade greppet om strupen. En svartröd vätska rann sakta ner från ett djupt skärsår som placerat sig över Tikiros hand.
De började åter cirkla runt, Tikiro kände hur det skar över ansiktet, han skrek till och förde handen mot ansiktet, handen blev våt och täckt av svartröd sörja.
”Nå, hur kändes det va?” Will kastade med huvudet. Han stoppade handen innanför tröjan och drog fram något, han höll upp det och lät den hänga i luften. Tikiro flämtade till, det där smycket kände han igen, han hade själv köpt det för dryga året sedan, han hade gett det till Hiriki och hon hade burit medaljongen runt halsen ända sedan han gett den till henne.
”Hur!?” han skrek åt Will som skrattade, han släppte medaljongen till marken och stampade på den. Tikiro rusade fram, han brydde sig inte om det längre. Döden betydde inget, ingenting. Will var beredd och använde Tikiros fart och vredesmod emot honom, handen slöt sig runt ena armen och han slungade honom in i muren. Tikiro flämtade, gruset borrade sig in i hans ansikte.
”Du har alltid varit impulsiv, men de här varelserna tycks ha påverkat dig. Dessa betydelselösa idioter, som kallar sig själva människor. Du var impulsiv förr, jovisst men inte som du är nu. Du har blivit som dem, en idiot.” Will sparkade upp sand i Tikiros ansikte. Det mullrade ovanför dem, regn började falla. Det blandade sig med blodet och rann nerför Tikiros ansikte.
Han började resa sig upp, torkade med handen över ansiktet, smetade ut vattenblandingen.
”Du har aldrig accepterat dem, inte ens givit dem en chans.”
”En chans? Det är tack var dem som jag sitter fast här, tack vare dem som du är här och inte kan lämna detta patetiska ställe. Och du accepterar det.” Tikiro fann balansen och såg stint på Will som gengäldade den kalla blicken.
”Det är inte deras fel att vi hamnade här, det är vårt fel.” Tikiro närmade sig sakta Will som beredde sig på att ännu en gång kasta honom till marken.
”Du har alltid tagit svaga i försvar, vilket ställt oss två emot varandra och nu måste jag döda dig, för att ta mig härifrån.” han stack handen innanför sin tröjan och drog fram en dolk, tecken skimrade över bladet, den pulserade nästan av ljus. Tikiro fästa blicken på den, han hade aldrig sett den på riktigt men bilder hade visats för honom.
”Du fann den tillslut.” Konstaterade han. Will nickade
”Ja, jag fann den, men det var inte lätt. En historia som du inte kommer få att höra.” Han slöt fingrarna kring handtaget och började söka. Han sökte efter en svag punkt, en öppning som skulle ge honom chansen. Tikiro stålsatte sig. Cirklandet började åter, Will kastade sig framåt och måttade ett hugg mot Tikiro som lyckades vika undan. Han kastade sig åt ena sidan, tumlade runt och reste sig upp. Will fortsatte, de glödande ögonen fästa på sin rival.
”Försvara dig Tikiro. Gör något. Stå inte bara där. Gör något!” han försökte på Tikiro att göra något överilat. ”Att hon ens kunde känna något för dig, du är feg och svag.” Hatet började bubbla i Tikiros ådror.
Will gjorde ännu ett utfall, denna gång mer oväntat. I reflex höjde Tikiro armarna för att skydda sig men bladet skar igenom dem och nådde sitt mål. Det borrade sig djupt ner.
”Det är slut Will.” orden löpte från Tikiros läppar liksom blodet som strömmade från han banesår i bröstet. Will släppte dolken, backade undan och såg med förundrad på kroppen framför sig, han lyfte sina händer och så på dem, de var täckta av blod.
”Du ville det, du försökte inte ens förhindra det…” han stammade fram orden och såg på Tikiro som såg tillbaka.
”Det finns värre säker än att dö.” Blod trängde upp mellan hans läppar, Will såg på det med en förskräckt blick. Han föll på knä vid kroppen.
”Jag var tvungen, det vet du.”
”Jag vet det.” Tystnaden föll, regnet smattrade mot den stenbelagda gatan. Blodet sipprade ut på jackan, gjord av falskt läder. Will suckade och reste sig upp. Han figur började fada, den blev mindre och mindre synlig. Tikiro såg detta.
”Det händer nu Will, du lämnar denna plats. Du far hem. Hälsa de där hemma ifrån mig, hälsa dem.” Will nickade.
”Jag ska hälsa dem från dig. Förlåt mig Tikiro, förlåt.” han syntes knappt.
”Jag förlåter dig Will, jag förlåter dig.” Även hans kropp fadade, men de skulle bege sig till helt olika platser, men till de platser de längtade mest.

Gatan var tom, regnet rann längs stenarna, blandat med något rött.

Kommentarer

För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här