Till hösten blir VIPstory bok. Skicka in din novell idag,
besök
VIPstory:s nya webbplats >>
Registrera
Logga in
Start
Läsa
Tävla
Partners
Om VIPstory
Wednesday, May 23, 2012
Berättelser
Sök
Under våren öppnar
Berättarskolan
som en egen sajt. Jag kommer då att lägga till en del nya avsnitt för att komplettera de gamla "lektionerna" som publicerats här på VIPstory.
En ny sajt om
Helsingborgsregionen
.
Ingen speciell skrivarsajt, däremot sport på
innebandyhistoria.se
.
Noveller
Aktuella noveller
|
Genrer
|
Sök
|
Syndikera
Aldrig mera vi
Av
Ewy_Ylle
:: Sunday, March 18, 2007 :: Läst 428 ggr ::
0
kommentarer
:: Genre:
Kärlek
Från början visste hon inte.....................Men när hon fick reda på det.........Var det försent att göra något.
Hanna 14 år har legat hemma i en månad nu. Hon känner att hon är sjuk på något vis men kan inte förstå vad det är som är fel med henne. Hanna har fått konstiga fläckar på magen som hon från början trodde var födelsemärken eller leverfläckar. Men nu en månad senare ser det helt annorlunda ut. Hanna känner sig lite tröttare än vanligt men det är också allt. De här fläckarna på magen är som små förhårdnader. Hanna är rädd trots att hennes mamma har sagt att det inte är något farligt. Men hon tvivlar på det nu. Det är någonting som inte stämmer. De här fläckarna på magen har växt ovanligt snabbt. Men det har hon ännu inte sagt till sina föräldrar. Hanna känner att hon måste göra det snart. För hon håller på och blir rejält orolig nu trots att hon inte vill erkänna det för sig själv. Dörren öppnas till Hannas rum och hennes tvillingsyster Nina kommer in. Nina och hon har alltid stått varandra mycket nära. De har alltid gjort allt för varandra och har alltid funnits där för varandra. Ingen av dem har kunnat föreställa sig hur de skulle klara sig utan varandra. Nina har kommit in på hennes rum direkt när hon vaknat och när hon kommit hem från skolan för att kolla att allt är okej. Ibland har de suttit och pratat om vad som händer i skolan och så. NU har hon har precis kommit hem från skolan och hon är fortfarande klädd i skolans förskräckliga skoluniform.
- Hur är det? frågar Nina.
- Jag vet inte Nina. De där fläckarna på magen har växt ovanligt snabbt trots att det bara har gått en månad. Jag börjar bli lite orolig.
- Prata med mamma då.
- Är hon hemma än då?
- Ja.
- Kan du ropa på henne?
- Visst. Svarar Nina och försvinner ut ur rummet.
Hanna hör hur hon ropar "Mamma" och inom kort kommer de båda in på rummet.
- Va där det? frågar hon.
- Fläckarna på magen har växt. Kolla! svarar hon.
Hon drar upp tröjan och hennes mamma undersöker fläckarna. Med ens blir hon likblek i ansiktet och säger:
- Vi måste till sjukhuset nu med en gång. Ta på dig kläder så åker vi.
Förvirrat gör Hanna som hon blir tillsagd och Nina ser bara skrämt på henne. En halvtimme senare så ber hennes mamma en läkare att undersöka Hanna så fort som möjligt. Men läkaren skakar bara på huvudet och säger:
- Tyvärr. Ni måste vänta. Vi kan inte ta emot någon just nu eftersom vi har en patient som genomgår en svår operation.
Hannas mamma bara ser på läkaren och nickar, blek i ansiktet. De sätter sig i en soffa i väntrummet och långsamt tunnas gruppen med människor ut. Tillslut är det deras tur att komma in i undersökningsrummet. Läkaren undersöker Hanna noga. Utan förvarning så svartnar det för Hanna och hon ramlar ur undersökningdsstolen. Nina som suttit bredvid är snabbt uppe på fötter. Läkaren känner på pulsen men den har slutat slå. Hannas mamma sätter sig på knä intill Hanna och håller hennes hand som ännu är varm men som snabbt kallnar. Vad hände? viskar hon med gråt i rösten. Nina gråter tyst bredvid samtidigt som hon skakar. Läkaren suckar och torkar bort en tår ur ögonvrån:
- Cancer. Hade ni kommit tidigare hade jag kunnat rädda henne. Men nu............................är hon borta. För alltid!
Nina brister i häftig gråt och hon skakar våldsamt. Hennes älskade syster är borta! Hur ska det bli nu när hon är död? Hon vänder sig mot sin mamma och säger med kall röst:
- Hur kunde du säga så? Det var inte lugnt. Tror du att ingen av oss förstod att det var cancer? Fy fan! Du vägrade att tro på det du såg och nu är hon borta tack vare dig!
Med dessa ord lämnar Nina rummet och hennes mamma samt läkaren. Nina bara försvann och hon kom aldrig mera tillbaka. Hon försvann lika som Hanna. Nina orkade helt enkelt inte ens försöka leva utan sin syster. Sin tvillingsyster som jämt hade funnits där och som aldrig mer skulle komma tillbaka.
Kommentarer
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in
här
Annons
Annons
Arkiverade texter
June 2009 (1)
May 2007 (3)
April 2007 (15)
March 2007 (20)
February 2007 (25)
January 2007 (38)
December 2006 (41)
November 2006 (48)
October 2006 (24)
September 2006 (55)
August 2006 (58)
July 2006 (65)
June 2006 (27)
May 2006 (29)
April 2006 (20)
March 2006 (10)
February 2006 (5)
Av samma författare:
Hittade inga noveller.
Sidalternativ:
Skriv ut sida
Addera till favoriter
Skicka till en vän
Siffran
600
Ryske författaren Anton Tjechov (1860-1904) skrev mer än 600 noveller under sitt korta liv.
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Copyright © 2003-2006 Sölve Dahlgren Mediaproduktion
Användarvilkor
Personliga uppgifter