Hanna som är 14 år gammal ska få åka och bo med sin kille markus som är två år äldre, helt själv i hans sommar hus. Den här sommaren blir inte som hon tror.
Sommar, Sommar.
Fåglarna sjöng en sövande sång, jag lutade mig bakåt i den trånga stolen på tåget. Sommar for det igenom mitt huvud.
Jag slöt ögonen och jag tror att jag somnade för jag vaknade av att en röst kom ut igenom högtalarna. ”Örebro nästa, Örebro nästa.” Åh äntligen var jag snart framme, jag lutade mig fram och tog upp en flaska med vatten, jag drack en klunk och kände det ljumna vattnet åka ner i halsen, jag hostade till.
Tåget hade börjat sakta in, och jag åkte fram en bit när tåget bromsade tvärt. Örebro for det igenom mitt huvud, jag kollade ut igenom fönstret och där var han, vacker som alltid. Han vinkade åt mig och jag log och vinkade tillbaka. Hans blonda hår hade blivit ljusare av solen, han hade fått fräknar också. Jag log mot honom och han log tillbaka, jag suckade. Han var bara så perfekt,
han var lång, söt, charmig, gullig både på utseendet och på sättet. Dom flesta klagade på att han var för ful. Men jag orkade inte bry mig om vad dom andra tyckte om honom. För mig var han den underbaraste. Han vinkade glatt när jag kom ut ur tåget. Han gav mig en lätt kyss och hjälpte mig med att få upp väskan på moppen. Det tog ungefär tio minuter en kvart att komma fram till hans landställe, som han och jag skulle vara helt själva på i en vecka. När vi kom fram, såg huset mycket mindre ut än vad jag hade trott från början. Han visade mig in i rummet som skulle bli mitt under mitt besök. Jag sjönk ner i den hårda sängen jag gav ifrån mig en hög suck, han log och satte sig på säng kanten och tog bort en hårslinga ifrån min kind. Att han var hela två år äldre än mig, att han ville ha mig över huvud taget. Jag kunde inte rå för att jag tänkte så, jag borde inte tänka så eftersom jag bara borde vara glad och nöjd. Den här sommaren skulle bli annorlunda det kände jag på mig.
Det bankade plötsligt hårt på dörren, ”Markus!”
Jag såg på honom han mötte snabbt min blick innan han gick för att öppna. Det var ingen kille som hade ropat den var alldeles för ljus för att kunna vara det.
Jag smög mig ut i hallen, som sagt vad var det jag hade tänkt mig egentligen. I dörröppningen stod en tjej hon var solbränd och var antagligen äldre än mig, hon hade långt brunt hår med mörka och ljusa slingor. Hon hade på sig ett kort linne och värdens kortaste kjol. Jag såg på min egna mulliga vita kropp, visst jag var inte tjock men jag var inte diräckt smal heller. Han log på ett sätt mot henne som fick mig att bubbla av ilska.
Jag kände hur avendsjukan växa inom mig, lägg av sa jag till mig själv men det hjälpte absolut inte! Han stängde dörren och såg ut att ha blivit chockad när han såg mig stå i dörr öppningen.
Han gick fram till mig och gav mig en kram, jag kände en klump i magen. ”Ska vi åka och bada?” Frågade han mig, och såg på mig med sina havs blå ögon. Han såg så oskyldig ut, så att det gjorde ont i mig för att ja inte litade på honom. Jag nickade.
Vi tog moppen ner till havet, vattnet slog mot klipporna och det var bara så vackert. Vi hade tagit med oss lite korv och några tändstickor och en filt.
Jag satte mig på ett av klippblocken och såg ut mot havet. Han kom och lade hans armar runt mig. En våg slog upp mot klippan där vi satt och slogs över oss, fast det var varmt och klockan inte var så mycket hade jag börjat frysa lite. Han hade antagligen lagt märke till det, och han hjälpte mig upp, och vi satte oss på en högre klipphäll som inte vattnet kunde slå över, och som hade värmts upp av solen. Han slöt filten runt mig. Jag darrade fortfarande jag visste inte riktigt varför, men jag var säker på att det inte var så att jag frös. Han hade tänt en liten brasa bredvid oss på klippan. Lågorna såg ut som om dom tävlade om vem som skulle komma först till solen. Han gav mig en pinne med en korv på, och jag satte den över elden. Den blev lite bränd på ena sidan, men vad gjorde det. Jag tog en alldeles för stor tugga och fick spotta ut allt och dricka två glas med vatten.
När klockan närmade sig tio tiden beslöt vi oss för att börja åka hem igen. När vi äntligen kom in i det varma huset, bytte jag snabbt om till ett par mjukis byxor och ett alldeles för stort linne.
Jag beslöt mig för att våga fråga honom om vad den där tjejen ville tidigare på dan.
”Det är fest nu” Sade han snabbt och fort och såg på mig.
”Ska du gå sådär eller?” sade han och gav mig en kylig blick,
jag kände ilskan växa inom mig. Jag bytte fort om till ett mycket finare linne och en ganska kort kjol. Sedan skyndade jag mig ut till honom, han såg irriterad ut, och han startade motorn.
Han stannade framför ett stort rött hus som såg mer ut som en lokal, när vi kom in gick han diräckt fram till tjejen han hade pratat med innan. Jag kände mig liten eftersom alla var 90-88or.
Jag satte mig på en av sofforna längst bort, alla som var därinne drack, något med alkohol i.
Efter ett tag kom Markus i mot mig med en flaska vodka i, han satte sig bredvid mig och sade åt mig att dricka.
Jag tog en liten klunk av den varma drycken, den smakade inte alls gott, jag förstod inte hur alla kunde dricka något sådant.
Han förde flaskan mot min mun, och jag blev tvungen att dricka ännu mer.
Efter ett tag började jag känna mig groggy, han hade visst lagt märke till det, det slår jag vad om. Han kysste mig, men kyssen kändes inte som den brukade, något var fel.
När jag vaknade låg jag inte i hans sommar hus. Bredvid mig på golvet låg Markus, jag såg bredvid mig, en stor hög med spyor.
Jag kände hur det kom upp i halsen på mig. Jag gick iväg och letade efter toaletten, när jag hittade den, lutade jag mig över och spydde. När jag reste mig upp igen, stod Markus i dörröppningen,
han såg ner och mumlade ett tydligt förlåt. Jag såg på honom, först fattade jag inget. Det ända jag mindes från den här natten var den där kyssen. Jag såg på honom, och jag mötte hans blick. Det var som om jag kunde läsa det i hans ögon. Han hade lurat av mig min oskuld. Jag gick fram till honom och kramade honom.
Jag viste inte varför men jag orkade inte vara arg på honom. Det gick ändå inte att ändra på. Jag kände att jag grät.
Det blev en annorlunda sommar, det blev det.
SLUT