 |
 |
|
|
|
|
| Bertil och Slottet |
|
Av skoveln :: Wednesday, April 04, 2007 :: Läst 681 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Sagoberättelse
|
En kort kärlekssaga om en tanig, liten man.
Detta tedde sig på den tiden då majsfälten blomstrade av ogöddhet och laxar och braxar lekte om vartannat i landets vattendrag. Mitt i denna idyll hade prinsessan von Färs nyligen utropat en tävling som fått större anhopen av bybor att gå som katter kring het gröt. Manliga tronaspiranter fick presentera sig själva genom en kärlekshandling i hopp om att bringa kungafamiljens dotter på fall och vinna hennes hand.
Bertil, som av byns fruntimmer, inte ansågs vara ställets charmtroll direkt, var mer känd som ett litet, tanigt mähä. Han hade klarat sig genom livet utan vare sig biceps eller triceps och med sin trådsmala natur förmedlade han föga åtrå. Glöd fattades dock inte och för byns prinsessa brann han verkligen. Bara tanken på prinsessan fick Bertils kropp att övergå till ett konvulsionsstånd av kärleksvibbar. Kinderna började blossa, knäna darra, strupen blev torr och svettdroppar hittade fram till alla möjliga ställen på kroppen. Han tappade helt enkelt föståndet när prinsessan kom på tal.
Efter att noga tänkt ut sin väldoftande överraskning, hade han sprungit ner till bäcken och fångat sig en öring som rökts. Nypotatisen hade han plockat själv liksom mjölkat kon för att få grädde till gräddsåsen. Denna vispades tillsammans med egenhändigt klippt dill samt citronpeppar. Det hade gått så långt att han till och med kärnat smöret, som skulle pryda de tillhörande knäckbrödsmackorna, själv. Föga var förvisso känt om prinsessans matpreferenser men av hennes något päronliknande figur antog en övergödningstendens ha varit ett av hennes dagliga göranden. Bertil väl medveten om detta, såg sin chans - sann kärlek går via strupen. Enda orosmomentet var hans nervositet, han trodde sig inte få fram ett ord under överlämningsakten men äpplen faller inte långt från träden och snart trodde sig Bertil ha funnit en lösning även på detta problem.
Dagen för utspelen kom och Bertil traskade iväg mot slottet. Väl inne i slottshallen mötte Bertil ”Sverker den store”, som precis blivit ratad efter en aningen lam badbollsimitation som gåva.
- Va, är du här? Vad har du här att göra?
Bertil, knappt talför av nervositet lyckades med möda krysta fram med darr på rösten.
- Jag har fångat en fisk med mina labbar och...
Han avbröts av ett dånande skratt som bolmade ur Sverkers vidöppande gap och fick rummet att skaka i dess grundvalar.
- Dina... dina vad för något sa du, bubblade fram ur den kiknande kolossen.
Bertil som antog han hade varit aningen otydlig i sitt svar upprepade med ansträngning vad han just sagt.
- Du har väl då inga labbar pojk. Om du ens skulle laga ihop en femrättsmeny med självaste Kajsa Varg som läromästare duger din beniga kropp endast som tandpetare. Vad prinsessan behöver är en redig karl, du borde hålla dig utanför detta men vill du skämmas så håll till godo, sa Sverker och knuffade in Bertil i mottagningsrummet.
Bertil ramlade in framför fötterna på kungafamiljen och med nedböjt huvud överlämnade han sin appitetretare. Han tog därefter fram en medhavd kassettbandspelare, tryckte på play och ur högtalarna hördes Bertils stämma:
"Min kärlek till dig har gjort mig stum
Och i många sammanhang jag kan verka dum
Men du är verkligen allt jag vill ha
Så snälla välj mig ida'
I nöd och lust vill jag vara din
För jag tycker du är så förbannat fin"
Prinsessan, chockad av denna ärliga och känslosamma kärleksförklaring, flög ur sin tron och kastade sig om halsen på den vacklande Bertil.
- Är det sant, har du verkligen blivit stum för min skull?
Bertil nickade.
- Älskar du mig?
Bertil nickade.
- Du är min! Du är min man!
Och en tår av lycka rann längst Bertils kind. |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|