Tänk dig en varm sommardag. Du ligger på stranden i den heta solen. Du är inte ensam.

Runt omkring dig finns andra strandbesökare.

Andra som också söker svalka i värmen.

Du har bara badkläder på dig, det luktar solkräm. Vattnet skvalar och himlen är helt klarblå. När du blundar känner du hur vågorna nuddar vid din hud. Men det är bara ett ljud och en känsla. Du är på torra land, liggandes på din stora handduk. Dina andetag blir tyngre och tyngre. Långsamt försvinner världen runt omkring dig. Du somnar och befinner dig i din egen drömvärld. Plötsligt väcks du av en stark vindpust. Du vaknar upp. Du är alldeles ensam. Solen är borta, stranden är tom. Havet ser inte lika inbjudande ut, det är svart och kallt. Det blåser upp till storm. I ren panik sätter du dig upp och söker efter någon, du huttrar av kylan. Vindarna ökar och havets vågor slår allt kraftigare mot stranden. Högre, snabbare.

Ovanför dig formas kraftiga moln. Snart börjar det regna och droppe efter droppe landar på din kind. Varje beröring ger dig en känsla av rädsla. Än en gång tittar du upp mot himlen. Molnen täcker helt men plötsligt skingrar de sig. Du hinner inte reagera. Du hinner inte gömma dig eller lämna stranden. Ett stark ljus visar sig mellan molnen. Ljuset tvingar dig att stå helt stilla. Stel av skräck blundar du. Du känner hur du svävar, någon tar tag i din hand.

När du finner mod att öppna ögonen vaknar du upp igen på stranden, på din handduk. Barn leker i sanden och människor solar och badar. Allt ser ut precis som när du såg de sist. Men harmonin bryts av ett larm högst upp från stranden. En varning som sprider sig mellan besökarna. Det ska bli storm. Folk börjar plocka ihop sina saker och snart är stranden helt öde. Solen går i moln och precis som i din dröm känner du att vågorna långsamt blir allt kraftigare. Du vet vad som väntar.

Det är dags att gå hem...

SLUT