 |
 |
|
|
|
|
| Milla |
|
Av PL Forstrong :: Monday, April 23, 2007 :: Läst 645 ggr ::
0 kommentarer :: Genre: Kärlek, Humor, Fantasy
|
Rätt rolig och tuff tjej, men mycket självisk ;)
Milla
Somliga har en mor och far som är tillsammans, somliga har det inte. De har delat på sig, skilt sig.
Det är vad mina föräldrar har gjort. Med sorg och glädje tog de kniven och skar hjärtat itu.
Det var två år sedan nu, så ett bra tag har gått sen dess. Och av mirakel och trolleri har jag överlevt.
Min mor heter Anja. Jag bor hos henne med hennes blivande man. De ska nämligen gifta sig. Ska jag beskriva honom? HAN är ful. HANS liv är fult. HAN är dum. HAN har ingen hjärna. HAN heter Pelle. Ett fult namn måste jag tillägga.
Som ni förstår gillar jag inte Pelle och hans liv. Men det är inte så konstigt. För vem skulle gilla en sjuk gubbe med skägg som tomten? Ett beteende som en utomjording? En gubbe som ska ta min mamma ifrån mig?!
Idag är det lördag 29/11-07. Det är ett hemskt datum som en sådan som jag ska lägga på minnet. Vet ni varför? Jo, för mamma och hemska Pelle ska gifta sig!!! Hur elak kan en morsa bli?!
Jag sitter i kyrkan och väntar på att klockan ska bli 12:00. Det är då mamma och fula Pelle ska tåga in med ett kärleksfullt leende. Just nu är klockan kvart i. En kvart kvar. Förskräckligt! Jag har tid att öva mina trollerier konster som jag ska visa upp på bröllopsfesten senare. Mor ville så gärna det. Så för att inte sabba hela morsans ”härliga” dag så tänkte jag bjuda till lite.
Jag ska precis öva på de värsta konsterna som jag behöver en försöks kanin till. Men klockan hinner inte ens slå tolv, jag hinner inte öva! För redan nu tågar mamma och fula Pelle in i kyrkan sakta. Jag ser på allt folk i kyrkan som får tårar i ögonen. Vad löjligt!
Bröllopet har redan börjat!
- Va fan! De kan ju inte börja än! Klockan är ju bara 10 i! skriker jag högt, och folk slänger blickarna på mig istället.
Mormor ger mig en rejäl knuff i sidan och snäser åt mig:
- Tyst med dig Milla!
- Bara för att du har gift om dig 1000 gånger och tycker detta är så fint så tänker inte jag hålla snattran!
Mormor tittar förvånande på mig.
Jag sjunker ner i kyrksoffan och tjurar. Mina armar håller mig om magen och munnen prutar. Mina förberedelser är förstörda. Jag hann aldrig förbereda.
Det är säkert dendär Pelle som sa till morsan att trippa ut lite tidigare för att han såg mig förbereda. Han vill göra mitt liv till tomatsås! Nä, nu jäklar!
Jag måste få en idé, och det måste gå fort. Jag grubblar i ca 5 minuter. Ordet hämnd kommer upp i min hjärna flera gånger, så jag bestämmer mig för betydelsen för det grymma ordet. Och jag hittar den, hämnd = Pelle. Jag ska hämnas på Pelle för att han förstörde mina planer. Som jag sa innan: Nu jäklar!!!
Morsan och Pelle står nu framför prästen och ser så lyckliga ut. Det syns inte ens ett tecken på mamma att hon har en dotter bakom sig som smider planer om hämnd på mannen hon ska få. Eller ska hon få honom? Hehe.
Jag börjar lite försiktigt med mina trollformler så att inte mormor märker någonting. Mina tankar strömmar i huvudet om vad jag ska göra Pelle till. Sedan kommer det fram: ”jag ska göra Pelle till en kanin”. Javisst! De är ju jättebra! Vem vill gifta sig med en kanin?!
Jag får tanken om en kanin som hoppar runt som en tönt. Jag små skrattar lite. Det är ju Pelle upp i dagen. Jag smider på min plan och koncentrerar mig hårt på en kanin. Tanken är ditsatt i min hjärna som en redigt skruvad skruv. Den kan man absolut inte få bort.
Jag lägger händerna på mina knän, och tänker på min trollformel. Händerna är riktade mot Pelle. Jag tänker hårt, riktigt hårt, mitt huvud låter nog som en knakande säng. I hjärnan syns det en färgglad virvel och en massa kaniner. Det går runt, runt, runt som en karusell.
Ett kraftigt ljus strider mot Pelle. Kabom! Pelle rycker till och blir konstig. Gästerna i kyrakna blir rädda och tittar sig runt om kring. Det är bara jag som… jag blir avbruten i mina drömmars tankar av att mormor knuffar till mig på sidan.
- Vad i…! Milla!
I samma veva ställer sig en liten pojke upp och skriker:
- En kanin!
Han pekar på Pelle som har öron som… ja, en kanin.
Pelle försöker lägga sina tassar på huvudet, men det ser inte ut att gå så bra. Han börjar hoppa runt och runt i en cirkel. Morsan står gämte och gråter. Hon skriker också för den delen.
Pelle studsar omkring i hela kyrkan. Jag sitter och skrattar högt. Jag njuter som jag inte gjort på länge.
Plötsligt studsar Pelle ut ur kyrkan. Kvar står mamma. Men hon står där inte så länge, förens hon dunstar i golvet och har svimmat.
Dagarna har gått.
Mor är ensam med mig. Pelle är försvunnen. Men vart? Frågar alltid mor sig. Vad hände? Frågar hon sig själv. Hon kommer inte ihåg någonting från bröllopet, eftersom hon svimmade och slog i huvudet rejält i golvet. Hon tror att han lämnade henne på bröllopsnatten. Jag får nästan skrattanfall när hon säger det.
Morsan har ingen tanke på att det är jag som har trollat. Hon har inte ens frågat mig. Men en som vet, det är mormor. Det är ju lite otur för mormor som har ett barnbarn som kan trolla. Jag har nämligen sagt till henne att inte såga någonting, för då vet man aldrig vad det blir av henne. Hehe.
En sak som mor har lovat mig, är att om Pelle kommer en dag och knackar på våran dörr, låter hon inte honom komma in. För vem skulle öppna dörren åt en man som lämnade frun, på bröllopet? Jag håller fullkomligt med.
slut |
|
|
|
|
| Kommentarer |
För tillfället finns det inga kommentarer. Du kan bli först att skriva en!
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar. Du kan logga in här
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
Arkiverade texter
|
|
|
|
|
 |
|
Av samma författare:
|
|
|
|
|
Siffran
|
|
|
|
|
|