Han såg bedjande på henne, hans mörka ögon som ville så mycket, han var mycket snyggare och sexigare om han skulle haft muskler och lite längre och lockigare hår, då skulle han se ut som en riktig exotisk prins.

Hans ögon såg så sorgsna men ändå så vackra, så befallande, hans vita tänder log då jag närmade honom, jag såg hur hans pupiller vidgages, så han var alltså förälskad i mig som jag hade trott en längre tid, jag lät mitt hår vara som det var, huller om buller.

Jag stod nu så nära honom, att jag kunde känna hans fräscha andedräkt och känna doften av hans herr parfym. Jag kunde inte låta bli att le, någon som visst han tyckte såg ut som ett svar och tog ett steg till, och böjde på huvudet och lät våra läppar nudda varandra, det blev som en elektrisk stöt och båda skulle ha flugit åt tjottahejti om vi inte hade hållit oss fast i varandras armar, hans kyssar blev hårdare och mer heta, jag kände mig upphetsad, han flämtade till och han verkade tveksam som han hade tänkt säga något, men jag orkade inte, först ville han sedan ville han inte, eller han var väll inte säker, jag kysste honom tyst och kände hur han först hade tänkt putta bort mig ifrån honom, men sedan gav han efter och lät mig sköta det hela, jag hade inte lagt märke till att jag stod upp lutad mot ett träd, men det märkte jag när vi hamnade åt sidan och föll nu låg vi i det kalla gräset i den kalla aprildagen, och kysstes, jag öppnade hans jeans men han verkade fortfarande osäker, kanske rädd.

Men med mina ögon, fick jag honom att fatta att det inte hade ett val, det var så här nu, och nu skulle detta ske.

Han drog av mig byxorna och sina egna, på ett mycket elegant sett, jag stönade till, för att ge honom något på traven och han körde igång, det gjorde ont, riktigt ont, inte hade jag trott att han hade haft så stor.

När det var över, låg vi där, han över mig, jag kände mig stor och klumpig, jag visste inte varför men allt verkade så förminskat. Jag väcktes av mina tankar av att han lyfte upp sitt huvud och log ett osäkert leende, han var mycket sötare som allvarlig. ”jag har längtat efter den här stunden så länge” sade han och medens försvann leendet, hans ögon blev hårda, och sedan fylldes dom med tårar, ”så länge,” upprepade han och sedan föll han ihop, jag visste inte, jag fattade inget utan gjorde inget, utan bara låg där, jag kände mig stor och obekväm, medans han låg och burrade in sitt huvud i mitt hår, drog in doften. När han slutat gråta, tittade han upp, hans ögon glänste glas artat och han började kyssa mina läppar, först överläppen, sedan underläppen, han fångade inte båda läpparna utan höll på så, jag blundade och han började kyssa hela mitt ansikte, ögonlocken, pannan, kinderna, och allt mellan rum innan han fångade mina läppar igen. Nu mådde jag illa, det kändes som om jag skulle kräkas när som hälst, kunde han inte bara resa sig upp så att jag kunde få gå?

Jag besvarade hans kyss och lät hans tungspetts leka med min.

Men allt jag ville var att gå, jag mådde illa och det var på grund av honom, när jag såg honom, mådde jag illa, det var inte samma känsla som förut, nu kändes det konstigt att någon kunde gilla mig det var overkligt.

Tillsist slog jag upp ögonen, jag ville bort långt bort från honom, jag böjde huvudet åt sidan och han följde efter men jag pressade ihop läpparna och höll honom på korttygel medans jag sade med bestämd men ändå ganska ovillig röst, ”jag tror att dom andra undrar vart vi är nu”

Men hans svar gjorde mig nervös, ”Dom bryr sig nog inte, kan vi inte ligga här ett litet tag till så att jag kan få ha dig här hos mig en liten stund” han såg inte äns på mig när han sade det utan fortsatte kyssa mig neråt, mot min hals och sedan gav han mig en sådan lust att slå sönder hans skalle, hans fingrar fumlade sig nedåt, men nu var jag trött och obekväm, detta ville jag absolut inte!

Jag makade på mig lite och gjorde ett försök att resa mig, men det gick förståss inte, utan var tvungen att ligga där under honom, men tillsist fick jag fram ord, ”Nej, nu måste vi gå”

Han mötte min blick och verkade först tveka det var som om han förstod att jag inte kunde gå någonstans när han låg över, men han reste sig upp och jag drog snabbt upp byxorna, han erbjöd sig att borsta av min rygg jag tänkte skrika att jag skulle hellre dö, men jag lät honom göra det, lite godhet har man ju.

Han borstade noggrant av ryggen och tog sin extra tid på rumpan. Jag ville hem, jag ville inte stanna här med denna människa som gjorde mig så illamående, jag rusade iväg och han efter mig, men han ropade inte mitt namn, det var som om han var rädd för att någon skulle höra honom. Tillsist lät han mig springa och jag sprang diräckt tillbussen, där jag höll mig för att inte gråta, jag klarade mig rätt bra, men när jag sedan bytte till tunnelbanan, och nästan var hemma, kom tårarna, det hade börjat göra ont och jag mådde riktigt pyton.

När jag klev av sprang jag, jag såg inte alla människor framför mig som var tvungna att flytta sig, tills jag sprang rakt på en, han vände sig om, och granskade mig, jag bad om ursäkt och tänkte börja springa igen då han grabbade tag om mig, och mumlade något om hon gråter ju, hon måste få prata med någon, när vi stod stilla, bad han mig berätta vad som hänt, jag kände igen honom, det var han som jag känt för några år sedan, men blev anklagad för att varit kär i honom, där med slutade vår vänskap, och vi pratade aldrig, när jag sedan berättat för honom, anförtrott mig åt honom, grät jag ännu mer, han lade sina muskliga armar runt mig och jag kunde föreställa mig att det skulle vara bättre om jag legat med honom. Smekt hans sexpack och kysst hans bröstmuskler, men nu stod jag här i stället och kramade honom och berättade hur äcklad jag var och han kysste mig på huvudet och kramade mig hårdare, jag såg upp mot hans ögon som lös av upphettsing, jag vände bort huvudet, men han gjorde inget, han följde mig hem, och lämnade mig så att jag klarade mig. en riktig, riktig gentleman.